Lite grand också en hyllning då jag direkt såg Johan Säfstens talang och kunnande. Även om jag själv är ytterst medioker så verkar jag inte helt snett ute, om man uttrycker sig milt.
Förbundskaptenen har nu tagit ut fyra par som är aktuella för ett par mästerskap utifrån ett par spelhelger mellan de ”bästa paren” i landet, vilket jag har full förståelse för. Att sedan bridge precis som vilken annan sport som helst också har ett element av dagsform som om man tittar på resultat över året varierar. Vi har ett antal spelare i Sverige som försörjer sig mer eller mindre på bridge, och sedan har vi ett antal mycket duktiga spelare med civila karriärer men som ändå matchar de bästa åtminstone tillräckligt ofta för att räknas som elit även de (och således landslagsaktuella).
Visst är det säkert en bra idé att ha ett antal fasta par som spelar i landslaget, men om du tittar på de flesta av dessa så både spelar dem med andra OCH gör resultat. Ett tydligt exempel i helgen är Marion och Johan. Simon och Peter ett annat. Det var inga problem att samla de som siktade på landslaget under två helger och spela en sjuhelsikes massa brickor, så kanske det inte heller är så svårt att bilda ett landslagscommunity där man har en pool av spelare som anses tilräckligt bra där man diskuterar och utvecklar mothands- och konkurrensbudgivning, samt även kan spela i lite olika konstellationer (Nilsmarks kåk i Spanien verkar ju populär ;-)). Om man tar hockey som exempel så är ett säkert coachtips att man möblerar om i femmorna för att öka skärpan när spelet går lite i stå. Man kan givetvis också ändra sättet att spela (byta budsystem :)) i vissa matcher/matchsituationer.
Syftet med mitt inlägg är att jag tycker kanske att det är lite smalt att ta ut ett mindre antal par för ett mästerskap som är kanske ett år framåt i tiden och att man kunde införa en större flexibilitet genom att ha en pool av spelare enligt ovan. Jag har väldigt svårt att tro att spelare som Marion och Johan inte skulle vara högaktuella samtliga gånger, men att formen inte alltid är där och då kommer sådana som Lars och Jan och spelar skiten ur samtliga. Så bra är de så att proffsen får stryk emellanåt, men att låsa sig vid de par som nu lyckades bäst dessa två helger känns märkligt.
Jag vill bara se om mina tankar kan vara rimliga och tänkvärda, jag vill inte att någon skall känna sig kränkt eller ta illa upp personligen. Egentligen är jag bara grymt imponerad av Johan som jag hade förmånen att få spela med under ett par år, bland annat i ett DM lag med ett eget ihopsnickrat system utarbetat på hans altan i Fålhagen (vi var bägge nybörjare) då vi faktiskt spöade några etablerade Upplandslag.