Hej!
Finns det någon modern ”tumregelsamling” för bridge?
På en (gammal?) budnyckel för ’Modern standard i grundversion’ finns ett antal råd, som att:
Kan du öppna, så gör det!
Ta först för korta handens honnörer!
Undvik att spela ut från gafflar!
Ge motparten chansen att spela fel!
….
Finns det någon nyare rådsamling?
Förbundet
Kontakt
Stadgar
Kansli
Styrelsen
Kommittéer
Tidningen Bridge
Klubb & distrikt
Sök klubb
Välj distrikt
Bridgekurs
Funktionärsutbildning
Rekryteringskedjan
Medlem
Sök medlem
Mina sidor
Medlemskap
Byte av klubb
Junior
MK
Populära sidor
Forum
Spelprogram
Nyheter i listform
Gamla hemsidan
Syskon
Budproblemet
Tävling
Mina tävlingar
Regler och dokument
Bridgefestivalen
Mindre rutinerade
Simultan
Ruter
Internationellt
Internationellt
Landslag
WBF World Bridge
EBL European Bridge
NBU Nordisk Bridge
SM Par
Open
Dam
Veteran
Mixed
Junior
Nybörjare
Hcp 30+
Lagtävling
Allsvenskan
Svenska Cupen
Chairman’s Cup
SM Lag Open
… Veteran
… Mixed
… Junior
Ja, här.
Tack för svaret!
Låt gärna DENNA tråd bli en uppsamling av tumregler å goda råd!
En bra tumregel är att om man har var sin lång färg, låt den svaga handens långa färg bli trumf.
Anledningen är enkel. Om den svaga handens långa färg blir trumf, blir handen värd ett antal trick. Och i kombination med den starka handen så kan man nyttja den starka handen kanske för maskar eller helt enkelt för sticktagning.
Annars blir den svaga handen helt värdelös, och den starka handen måste klara sig helt själv. Med lite tur finns det kanske tillräckligt med stick ändå; men man har ingen nytta av partners hand utom för sak.
En klassiker…hur stavar man till åttakortsfärg?
.
.
Trumf.
bg lärde mig utspel från 7-kortsfärg… aldrig - han e spelförare.
Ett praktiskt tips: Döda inte partnerns stölder genom att döda frånslag.
Säg att partnern startade med en misstänkt dubbelton i ruter, där du har 4 stycken, men nu kom du in på ditt trumf ess singel; och du är nästan helt säker på att partnern kommer att stjäla din rutervända. Vad du än gör, ta inte ut först dina stora kort i sidofärger! Du tar ju bort frånslag för partnern, så du inte kan komma in igen och skicka till nästa stöld (eller iaf, döda spelförarens sista, stora ruter). Till och med att ta ut kungen för att visa att du har esset är farligt: spelföraren har kanske en singel; BJÖD just för att han hade fördelningspoäng… Om inte partnern är en ren nybörjare, lita hellre på att hon ser var du har troligen din snabbingång.
Ett annat tips på samma tema.
Säg du har esset andre i trumf.
Det spelas ut något, spelföraren testar lite sidofärger ett par tre stick.
Och nu kommer du in; han kanske maskade in i din dam, eller du fick in på trumfesset. Det vanliga är nu, att du automatiskt vänder med trumf igen, dvs esset och en till. Det är ofta rätt.
Du tänker också, att det fanns en anledning att inte hon trumfade ut själv; hon kanske förbereder korsstölder.
Ja.
MEN fundera igenom en stund. Det är kanske PARTNERN som väntar nu på en stöld… Ni har kanske längdmarkeringar. Eller kanske situationen är sådan att du anar att partnern sitter nu och väntar på sin stöld.
Testa! Chansen är rätt stor att partner stjäl…
Been there, done that…. Dvs, ack så många gånger jag väntat på att nu äntligen är det vidöppet för stöld, kanske rent av korsstöld - men partnern spelar trumf och trumf igen… Tillfället försvann.
Kanske det vanligaste felet som hyggliga spelare gör.
En miss som man rätt ofta ser oerfarna spelare göra på BBO.
Säg, att han har i slutet ett stort kort - som han är hyfsat säker på att det ÄR stor. Och ett litet kort, som han är hyfsat säker på är en förlorare.
Vår orutinerade spelar gärna det lilla kortet, för att få det gjort.
Den mera rutinerade spelar först det goda kortet - det finns alltid en liiten men dock chans att någon har sakat bort sig, och förloraren vinner ändå…
En viktig bivariant på temat är förstås, att om du har en radda vinnare, kanske en lång färg, och en säker förlorare; spela igenom dina vinnare så din lilla förlorare är det sista kortet du spelar.
chansen är rätt god att det blir stort; det råkade kanske bli en äkta skvis, fastän du nätt och jämnt vet vad en skvis är. Eller också har de helt enkelt sakat bort sig…
Det är ganska vanligt att även hyggliga spelare sakar bort sig.
I extrema fall även fastän de SER hackan i en fyrkortsfärg på bordet de måste bevaka…. Och den som har fyra kort sakar bort sig fastän han VET att det är han som är den ende som kan bevaka färgen.
ps. Om du har två förlorare, och en möjlighet att tidigt ge bort EN av dom, så gör det. Med liite tur kan det uppstå situationen ovan - de sakar bort sig, eller också lyckats du få till en skvis med liite tur och hjälp, och din noggrannt gömda förlorare visar sig vara stor om igen.
Förlorare på förlorare är en användbar teknik som avancerade spelare ofta använder.
Men faktum är att tekniken är ännu mera användbar för orutinerade spelare.
Nämligen, orutinerade spelare missar ganska ofta att en färg har blivit godspelad, och de sista hackorna är stora. Så därför lämnar de färgen åt sitt öde, och filosofiskt ger bort de givna förlorarna… De kanske rent av claimar bort dom…. Ibland får de rent av medel… Men med kännedom om förlorare på förlorare-tekniken, hade de ju alltid kunnat testa att kasta den ena förloraren på den andra - och till sin glädje upptäcka att ”förloraren” fick spel…