Fascinerande att läsa om alla procedurer när det gäller uttagningar till de olika landslagen i bridge. I alla andra lagsporter/spel som jag är bekant med så tar en förbundskapten ut de spelare som han/hon tror har störst chans att nå framgång. Alla har naturligtvis full rätt att ifrågasätta och kritisera uttagningen, men den är enväldig och gäller till det att förbundskaptenen avgår/blir avsatt.
Tänk om svenska landslaget i fotboll skulle tas ut efter en straffsparksläggning mellan de 100 personerna som känner sig mest kallade? Zlatan, gå och kamma dig, Kalle Bollkvist från GAIS satte fler straffar än du så han är given.
I rollen som ledare för ett landslag så måste man ta en del obekväma beslut. Det finns bara 4/6 platser i ett lag. Det innebär att ett tjugotal personer kommer att bli besvikna och kanske till och med arga. Köp läget, bestäm vilka du tror har störst chans att nå framgång i längden och stå för det. Att hålla på med lottoliknande uttagningstävlingar är inte seriöst.
Märkligt inlägg? Har inte Kronmarker bara skrivit ner hur han vill göra för att just ta ut de sex spelarna? Fyra givna och sen två där han vill studera mer och få fler informationer om. Var/hur sker ”lottningen” du nämner? Som du säger kan man väl kritisera, okey. Men varför just den metod han verkar vilja använda. Vad har jag missförstått?
(är väl inte så dum träning att ta hit kompetenta spelare att möta heller? kanske även lite träning för de redan uttagna - om de vill?)
Edit: det slog mig: du kanske har mer info än den på SBFs sida? Berätta.
Det finns fler klasser än öppna laget. Nu har jag extremt dålig koll på hur uttagningar i de olika klasserna planeras att genomföras (jag märker när spelarna dyker upp på mästerskapet vilka som är med typ) men en eller flera har säkert uttagningstävlingar där vinnarna över en helg tas ut oavsett om det är det ”troligen” bästa laget eller inte.
Tycker Kronmarker har en bra inställning, resultat över tid, inte över en helg är vad som gäller.
Jaja, oavsett vilka som tas ut så ses vi i Riga i sommar.
Jag lyckades inte svara … Men I vart världens överlägset bästa friidrotts och sim land USA. Har direkt uttagningar till OS . 50 meter och andra korta distanser torde vara rätt nervigt med risk för tjuvstart mm. Trots detta är jänkarna överlägset bäst både i kval och när det gäller som mest. Kan vara värt att fundera på vilja presterar under press…
Clementsson skriver om lagsporter, Joakim om individuella.
Det är samma i curling också mm
Vet ju hur det brukar bli när jag sticker ut näsan men det brukar bli mycket aktivitet på Forum iallafall… För att förebygga inlägg ”surt sa räven” satsar jag i år enbart på gubb(gum)laget… Har inget att erinra mot de 2 direktuttagna paren, har bl a ett EMsilver med båda och ett VMsilver med det ena så vet deras kapacitet. Dessutom har de presterat bra internationellt under en lång tidsperiod vilket inger respekt inte minst i motståndarlagen. Kan t ex medföra att Sverige blir valda sent om det blir ett sådant läge. Det enda jag kan ha emot direktuttagningar(ja jag vet att det går att spela sig till en plats fortfarande) är återväxten av hårdsatsande ”nya” par. Blir ju tveksamt att lägga ner all tid som krävs för att bli riktigt samspelta när det blir så svårt att komma med i landslaget. Tror dock fördelarna överväger, exempelvis VET man att vi får ett slagkraftigt landslag och dessutom kan de direktuttagna redan nu planera och träna inför själva mästerskapet.
Imorgon är det ju nyårsafton så jag passar på att önska alla ett fantastiskt bridgeår 2026 och att alla våra landslag kvalar in till VM 2027!
MVH Joppe
Jag förstår inte heller problemet med uttagningen: de har presterat på internationell nivå och för yngre och/eller nykomponerade par så blir det till att visa framfötterna. Våra proffs har givetvis en fördel då de oftast kan ställa upp på internationella tävlinhgar av hög konkurrens medan ”nya” spelare kanske inte har råd med detta. Men man måste börja nånstans, och att ta ut paren utifrån en eller två helgers spelande mot varandra tycker jag ger ett sämre underlag. Däremot ett utmärkt tillfälle för högoktanig träning, SAMT möjligheten för förbundskaptenen (eller vad det nu kallas) att få träffa och diskutera med nya pretendenter.
OM du skulle vara kapten och du skulle vara det i 20år. Blir Sverige sämre än 8a under något av dessa år blir du av med båda benen och vänster arm.
Hur hade du gjort för att på bästa sätt behålla dina båda ben och din arm ?
Jag hade (enväldigt) tagit ut det lag som jag anser hade haft störst chans att göra det bästa resultatet (vilket för övrigt var min poäng).
Att basera en landslagsuttagning på exakt ett speltillfälle känns långt ifrån optimalt.
Ett speltillfälle är fullständig katastrof.
Du hade inte tänkt något om år (3)5-20 utan kört på den inslagna vägen ända in i kaklet ?
Hej Thomas!
Förstår nog ungefär vart du vill komma men vore intressant att höra vad du själv tycker är optimalt?
MVH och GNÅ
Joppe
I rollen som förbundskapten så ingår det att fatta svåra, obekväma och kanske även kontroversiella beslut. Det är lagledarens rätt att få lov att ta ut det lag som han/hon anser vara mest lämpat för uppgiften i fråga. Naturligtvis kommer man alltid att trampa på någons tå.
Hur många gånger har jag inte idiotförklarat Lasse Lagerbäcks uttagningar till fotbollslandslaget? Hur kan man ta ut Anders Svensson när Kim Källström är mycket bättre etc. Men det spelar ingen roll vad jag tycker, Lasse Lagerbäck tar ut det lag som HAN tycker har störst chans.
Det svårt att ta ut ett lag i ett spel som bridge (men det är svårt i alla andra lagsporter också). Skillnaderna mellan många par är minimala. I vissa matcher önskar man kanske att man kunde ha andra par att tillgå. Jag hade gått på erfarenhet i första hand. Om man har klarat sig bra internationellt så kommer man att ha företräde.
Jag antar att Thomas fikar efter vad som händer när man tycker att ett par inte presterar. Svaret är inte helt oväntat: antingen ger man dem en ny chans eller så provar man en annan kombination. Och vilket par ska man då välja? Det par som förbundskaptenen anser vara bäst vid det tillfället:)
Nej det är inte det jag ”fikar” efter. Hur hade du gjort med dom förutsättningarna jag skrev. Det är det jag ”fikar” efter.
Låt oss säga att klockan är år 2007. Du får samma ”erbjudande” men för Norge. I efterhand, vad hade du gjort annorlunda ?
Nu hade det ju varit bra om man fick bestraffning för varje gång laget inte presterade. Som det är nu blir det ju svårt att kapa benen och armen flera gånger.
Mycket intressant teori som herr Karlsson introducerar. Om landslaget inte presterar ska förbundskaptenen straffas. Jag undrar om inte det har förekommit tidigare i historien, av mönsterregimer som Nordkorea…
Jag undrar om uttagningen och tänkandet hade varit annorlunda. Janne gick ut först i spåret (tråden) så han får ta smällen.
Skulle tro att vill man ens komma nära det tänkandet skall man åka tillbaka i tiden och fråga Viktor Tichonov, om jag får gissa.
Såvitt jag vet så är Thomas Karlssons förutsättningar med lemlästning inte aktuell. Kanske verbal sådan men inte fysisk.
Om det är konsensus att förbundskaptenen inte gör ett bra jobb så får man väl tillsätta en ny?
Det känns som om Sverige kan mönstra ett fantastiskt lag i VM för missförstånd och läsoförståelse.
Jag tycker att ’ta ut bästa laget’ sättet som vi har/haft är att tänka 45 meter fram i ett 10000m lopp. Litegrann som att kaptenen tillsätts 3 veckor innan uttagningen skall ske.
Par 1-3 kommer vara samma vem du än frågar i det läget. Par (4)6-18 (ok, tar i lite) kommer aldrig finnas om man vill behålla sina ben och sin arm.
Efter ditt sista inlägg så undrar jag om vi inte tycker likadant.
Ja. Ett speltillfälle är fullständig katastrof.
Men det visste vi ifrån start 😀.
USA modellen. Karlsson modifierad, skulle vara det ultimata.
Happy New Year Charlie 😃
Gott nytt Magnus!
Inga inlägg verkar ha blivit raderade och köttet blev perfekt. Gick ju bra.
Kul att folk är engagerade i laguttagningarna. Det är viktigt att det finns intresse kring tävlandet.
Märkligt att en som varit lagkapten inte lyfte blicken från Karlssons medvetet provocerande formulering. Det handlar givetvis in om straff eller morot, det handlar om mindset. Även inom elitbridgen finns spelare med olika färdigheter, styrkor och svagheter. Det är en grannlaga uppgift att ta ut landslag i bridge. Vi har många bra spelare, flera bra par och ganska få och långa mästerskap.
Att skapa återväxt och intresse för att försöka ta sig in i landslaget och möjlighet att utmana de mest etablerade är inte lätt. Vi har några professionella spelare/par som kan anses vara ”säkra” att ta ut ur ledningsperspektiv, samtidigt är det deras skyltfönster för sponsorer (även om det personligtnätverket borde vara ännu viktigare).
Jag tänkte på det när Pocken nämnde att han hade större anspänning i Herning än vid tidigare mästerskap (i Adam Parrishs podd). Det är intressant, vissa spelar bättre under press andra sämre, och det kan variera över tid. Ungefär som att många skådespelare utvecklar scenskräck med åren. Det blir bättre, men tycker att det är jobbigare. Utan att ha landlagserfarenhet eller ens tänkt tanken när jag var yngre (för jag känner flera av min begränsningar) så vill jag tro att känslan att det finns flera aktuella par som kan tas ut oftast är bra att ha. När spelare självmant kan välja att stå över, trots att de givetvis vill spela, kan vara en styrka på lagen. Att sätta ihop lag är även det en konstart, och på det planet finns mycket att lära från den mer fysikiska idrotten. Jag tror på landslagskaptener som även påverkar parsammansättningar. Det kan bli väldigt bra och ge extra energi och fokus, även om robusthet belönas väl i vårt tävlingsform. Det är i alla fall min analys.
Många bra resultat med många olika partners är sjukt starkt. Skall vi ha en observationsgrupp med visst stöd, för att främja utveckling strax under landslaget? Om så, kan man genomföra det tillräckligt billigt? Skall vi investera i en lägergård, som vi kan nyttja delvis och hyra ut för för att reducera totalkostnaden. En Bridge Camp utanför Enköping? (skrev Enköping för att många hästgårdar för travtränare ligger nära Enköping, logistiken är uppenbarligt fin i sveriges närmaste stad)
I sin bok Skin in the game, diskuterar/argumenterar Nassim Nicholas Taleb för teser som liknar det Karlsson är ute och far efter. Ungefär ”Bara den som har något att förlora kan på riktigt förstå konsekvenserna av sina beslut”; återkommande exempel hos Taleb är kritik mot bankchefer och andra inom finansvärlden, och värt att veta är att han briljerat som hedgefondsnisse.
Svårt att fullt ut applicera på landslagsuttagningar i vår lilla ankdamm dock, men alltid värt en tanke eller två.