Jag leter efter en artikel som Wirgren skrev om att det inte alltid är bättra att spela på 44 än 53 (dvs två gemensamma färger). Någon som vet var jag kan hitta?
Samarbetspartners
Förbundet
Kontakt
Stadgar
Kansli
Styrelsen
Kommittéer
Tidningen Bridge
Klubb & distrikt
Sök klubb
Välj distrikt
Bridgekurs
Funktionärsutbildning
Rekryteringskedjan
Medlem
Sök medlem
Mina sidor
Medlemskap
Byte av klubb
Junior
MK
Populära sidor
Forum
Spelprogram
Nyheter i listform
Gamla hemsidan
Syskon
Budproblemet
Tävling
Mina tävlingar
Regler och dokument
Bridgefestivalen
Mindre rutinerade
Simultan
Ruter
Internationellt
Internationellt
Landslag
WBF World Bridge
EBL European Bridge
NBU Nordisk Bridge
SM Par
Open
Dam
Veteran
Mixed
Junior
Nybörjare
Hcp 30+
Lagtävling
Allsvenskan
Svenska Cupen
Chairman’s Cup
SM Lag Open
… Veteran
… Mixed
… Junior
På sid 8-12 här.
Tack för fetstil på länken
Tänker jag fel eller handlar detta inte om fyrkorts- alt. femkortsöppningar. D.v.s. något helt annat?
Intressant läsning, förvisso, men inte vad Ola sökte efter. Här finns samtliga utgåvor av BRIDGE sedan 2008, men Anders skrev även i flera andra tidningar.
Lite OT på temat.
I vissa sammanhang - gränsslammar - är 44 claim - eftersom man har kast, medan 53 slammar är sterila 11 trick. Ganska vanligt, faktiskt.
Problemet uppstår vanligen med femkortsöppningar om man accepterar Stenberg på 3-kort.
Medan en gemensam lågfärg kanske försvinner…
Resultat? En bra 6kl försvinner, och man hamnar i en hopplös 6spader.
Eller tvärtom då, med mera flexibla budmetoder.
Been there, done that! Har lärt mig den hårda vägen!
Det var detta Wirgren skrev en artikel om (jag vet inte hur jag skulle kunna hitta den). Artikeln handlar om att 44 inte alltid är bättre än 53, vilket jag hör flera säga som en ”sanning”.
Du får plöja gamla Bridgetidningar…
Jag kan inte hjälpa till med att hitta artikeln men jag kan förklara vad skillnaderna är. Det är inte helt enkelt för ibland är det ena bättre och ibland det andra och det påverkar också hur man ska bjuda.
Vi har ”lärt” oss att 4-4 är bättre. Men om vi redan har hittat en 5-3 i högfärg letar man inte alltid efter en 4-4 i lågfärg. Tvärtom vill vi gärna hitta en 4-4 i högfärg hellre än både 5-3 och bättre i lågfärg, i alla fall om vi ska till utgång.
När det gäller slam och utgång kan 4-4 vara bättre om trumfen sitter jämnt (3-2) och vi hinner trumfa ut och sedan kan saka förlorare på den långa färgen. Men det fungerar bara om inte motståndarna hinner ta sina stick först, och därför huvudsakligen i utgång eller slam och ibland endast med ”fel” utspel (när fi ej attackerar vår ömtåliga färg).
Spelmässigt kan också 5-3 vara bättre om trumfen sitter 4-1 om vi kan trumfa ut och ha en trumf kvar eller stjäla på den korta handen. Ibland är det dock tvärtom, vi kan bli trumfmatt med 5-3 och klara snedsitsen bättre med 4-4.
Så är det med bridge. Inte mycket är enkelt!
Tack Mats för att Du tog Dig tid!
Genomgående tema är väl att 44’an har för dålig kvalitet
och att man i annat kontrakt skrapar ihop sina stick i övriga färger.
Exempel:
Axxx
K
KQJTx
AKx
Kxxx
AQxx
Axx
xx
13 troliga stick i ruter, men minst en ofrånkomlig loser i sp-kontrakt.
Dock sällan enkelt att med säkerhet utröna alla faktorer i budgivningen, förstås.