Två damer på en uteservering i Visby satt och spelade kort och frågade om jag ville spela Bismark med dem. Istället blev det Toppbridge. De skulle egentligen åkt och badat men vi satt kvar och spelade tills det mörknade och de sa flera gånger att detta var ju mycket roligare än Bismark. Först på slutet talade jag om att det var ett slags bridge vi spelat. ”Bridge??” sa de då, ”Det är ju jättesvårt och nästan värre än schack.” Jag gav dem nu rådet att söka sig till en bridgeklubb och kanske träffar jag dem igen när jag kommer till Gotland i sommar. Jag tror faktiskt inte att minibridge hade fungerat lika bra. Enda gången jag provat att introducera bridge med detta spel fastnade man i långa diskussioner om ”trappan” och att spela en klöver och lätt ta tio stick var inte heller särskilt spännande. MVH Göran Rundqvist.
Samarbetspartners
Förbundet
Kontakt
Stadgar
Kansli
Styrelsen
Kommittéer
Tidningen Bridge
Klubb & distrikt
Sök klubb
Välj distrikt
Bridgekurs
Funktionärsutbildning
Rekryteringskedjan
Medlem
Sök medlem
Mina sidor
Medlemskap
Byte av klubb
Junior
MK
Populära sidor
Forum
Spelprogram
Nyheter i listform
Gamla hemsidan
Syskon
Budproblemet
Tävling
Mina tävlingar
Regler och dokument
Bridgefestivalen
Mindre rutinerade
Simultan
Ruter
Internationellt
Internationellt
Landslag
WBF World Bridge
EBL European Bridge
NBU Nordisk Bridge
SM Par
Open
Dam
Veteran
Mixed
Junior
Nybörjare
Hcp 30+
Lagtävling
Allsvenskan
Svenska Cupen
Chairman’s Cup
SM Lag Open
… Veteran
… Mixed
… Junior
Det är verkligen jättebra att du lägger ner så mycket energi på att värva blivande bridgespelare Göran.
Men jag har en liten fråga bara, hur länge har du själv spelat bridge?
Lycka till med bridgen
/Mikael Westerlund
Det är lite svårt att svara på men allra först var det i gymnasiet för väldigt länge sedan då det var en viss Monica Bergquist (senare läkare och kanske spelar hon fortfarande och ”hej!” i så fall) som introducerade mig. Vi brukade spela på rasterna och vår klassföreståndare, en mattelärare som hette Einar Wetterwik (faktiskt nämnd av Povel Ramel fast dock i mindre smickrande ordalag) klagade men då han fick höra att det var Bridge vi spelade hade han inga invändningar. Men den bridge jag spelade på den tiden var verkligen inte av någon högre klass. Sedan var vi ett gäng som satt nere i Kungsträdgården och väntade på en fjärde man. Då experimenterade vi med olika tremansvarianter men hittade aldrig någon bra och var alla lika själaglada då en fjärde man dök upp.
En fungerande tremansbridge har jag jag dock hittat sedan dess. Den finns i länken och jag tror att om den kunde bli lika populär som Vira en gång var (innan det slogs ut av bridge ungefär1932) så skulle det betyda mycket för bridgens fortlevnad som klubbspel. När jag introducerade detta s k ”Topgame” i Amsterdam var jag noga med att inte tala om att det var jag som uppfunnit det. Nu blev det snabbt populärt och för några år sedan fick jag veta att det fortfarande spelades (och efter EXAKT samma regler!) och fortfarande hette ”The Swedish Game” som var vad jag kallat det. Taxan var då också samma som från början nämligen 1 Euro/poäng (vilket är lite mycket, 3 kr är mer lagom.) Sedan har jag spelat mycket på S:t Erik men spelar numera bara på BBO. Varför frågade du?
Jag var bara nyfiken då det är en del duktiga bridgespelare som har kommit på Minibridge. Och då var ju frågan varför ditt spel skulle vara bättre?
Nu är jag inte insatt i varken ditt spel eller Minibridge. Så jag har absolut ingen talan.
Lycka till med bridgen
/Mikael Westerlund
Minibridge skapades ungefär 1990 och användes först bara i England och i Holland. Det var meningen att kringgå budgivningen som många upplevde som det som hindrade dem från att börja med bridge. Men det blir lite av en uppförsbacke när minibridgespelarna sedan ändå måste lära sig budgivning. Ide’n till mitt spel har jag kommit på lite av en slump. Den stora skillnaden är att man i minibridge förväntas använda den s k trappan för att bestämma kontrakten och för att göra det rätt behövs en erfarenhet av spelet med korten som noviserna saknar. I TB får man mer eller mindre direkt ett kontrakt att spela. Ja, det kan vara svårt men det ger mer spelträning än minibridge gör och när man först (någorlunda) lärt sig spelet med korten är budgivning mycket lättare att förstå. Jag har förgäves försökt få t ex ”Nya bridgeskolan” att åtminstone pröva TB men då jag saknar bridgemeriter är det ingen som lyssnar. Den ende som förstått att TB verkligen är en bra ide’ var en engelsk bridgelärare som finns citerad i mitt inlägg ”Ett spel i kris?”
Minibridge, i varje fall en form av minibridge, spelade vi på högstadiet första halvan av 70-talet.
Vår fysik- och mattelärare var hängiven bridgespelare och introducerad den minibridge vi spelade.
Vi fick lära oss att räkna honnörspoäng och att en öppningshand bör innehålla 13 hp.
Man öppnade med 1 i färg/NT och sen spelade man det kontraktet.
Vi var ganska många som spelade så på lördagarna spelades det partävling i minibridge på skolan.
Protokoll skrevs, spelförande par fick 1 poäng för varje trick man lyckades spela hem. Tog man 9 stick fick man således 3 poäng i protokollet.
Varje straff som försvaret tog gav 2 poäng i protokollet.
Vi spelade korten från början utan krånglig budgivning.
Byns järnhandlare, också bridgespelare, sponsrade med presentkort.
)
Vid våra tävlingar fick de tre första paren 3-2-1 poäng i vad man kanske kan kalla en form av poängserie.
Var 10:e poäng man spelat in gav ett presentkort på 10:- i järnaffären.
(Vi grabbar sparade i regel våra presentkort till påsken för att köpa smällare
Edit: Det måste varit fler som spelade denna variant av Minibridge för det spelades ett skol-SM ett år.
Jag och min partner lyckades komma 10:a och fick Putte Kocks bok ”Bridge i världsklass” i pris.
Mäkta stolt var jag.
Denna variant förefaller som klart bättre som inkörsport. Lätt och enkel att förstå och kunna spela direkt.
Hur kommer det sig att du tycker att den skulle vara ”klart bättre”?
Tror damerna på Gotland direkt skulle åkt och badat om jag förklarat
alla dessa poäng. Men jag förstår att detta med att räkna toppar tar
emot. Jag trodde som sagt inte själv på det först. Men gå in på BBO,
välj givar slumpmässigt och låtsas att de spelats enligt reglerna för Toppbridge. Tror du kommer att bli förvånad. MVH Göran Rundqvist
Minibridge har något av moment 22 över sig d v s detta när man behöver sina glasögon för att hitta sina glasögon. Här behöver man spelerfarenhet för att tolka ”trappan” rätt för att därigenom skaffa sig spelerfarenhet.
Problemet med att lära ut och rekrytera till bridge idag ligger nog mycket i att det är så få som har en vana med sig av att spela kort överhuvudtaget. Kanske framtidens kurser måste börja med femkort och sedan avancera till tvåmanswhist för att lära sig grundprinciperna i sticktagning. Därefter övergå till det ädla spelet fyrmanswhist för att få med partnerskapet och först därefter introducera begreppet träkarl och budgivning, gärna då med den enkla variant som Stefan beskriver ovan. Varför krångla till det mer än så?
Men Toppbridge (beskrivet i mitt inlägg ”Introducera bridge på ett enkelt sätt.”) ÄR enkelt. Det går att sätta sig ner med 4 (eller 3) personer som inte vet ett dyft om bridge och DIREKT börja spela och förklara efterhand. (Som jag gjorde på Gotland.) Det är dessutom ett roligt spel. Skulle medlemmarna i bridgeklubbar gå ut och använda TB på vänner och bekanta skulle klubbarna förvisso få fler medlemmar. Att göra detta med minibridge blir inte alls samma sak.
Jag funderar på om att återuppliva Auktionsbridge, om det inte vore en idé…. Den ÄR givetvis snäppet svårare än de introduktionsspel som diskuteras i tråden, men det var auktionsbridgen som var stor i början på 1900-talet…
Kanske inte istället för, men i så fall som ett mellanled…
Är man lite kortvan, kan den ju förklaras i en handvändning, och spelas… Ingen komplicerat budgivning; Man får bonus för det man har fått ihop… Det är egentligen bara konkurrensbudgivning som kan bli lite komplicerad.
Det är först sedan Vanderbilt med sitt gäng av duktiga inbitna intresserade kortspelare tog den berömda turen på Vanderbilts lyxyacht, som situationen skapades ”Du tror att du förstår? Bra, men vänta bara tills jag har förklarat”
Den form av Minibridge jag/vi spelade inbegrep inte ”Trappan” i någon form. Jag tror inte den ens var framtagen då.
Vi räknade honnörspoängen och valde ett öppningsbud på 1-läget eller passade. Öppnaren spelade sitt kontrakt med varierande framgång, sen var det nästa bricka.
Jag ser två fördelar med den formen av Minibridge.
- Vi fick spelträning, mycket spelträning.
- Vi fick TÄVLA.
Jag tror tävlingsmomentet är viktigt, framförallt när det gäller ungdomar.
Nu är det säkert så att vilken metod som ska/bör användas i början av en ”bridgeutbildning” beror på flera faktorer.
Det vart ett bra tips. Starta spelet INNAN trappan introduceras.
Och låta Trappan komma utan brådska. När man märker att gruppen är mogen för lite sköna komplikationer.
Göran nämner ju också att Trappan kan vara ett svårt hinder för nyingen.
Ett annat sätt att kringgå problemet kan vara att spelledaren anger kontraktet...
Lätt gjort på en introduktionskurs.
Eller om minibridgen körs som en ordnad tävling med lagda brickor…
Kanske som en aktivitet under Festivalen??
Det är bara för ledaren att kolla snabbt igenom brickorna i förväg, och sticka i en lapp med föreslaget kontrakt.
Gul lapp för nyingar med bara Trumf - och så färgen/ Utan trumf.
Blå lapp för avancerade. Inklusive de bridgespelare som gärna spelar minibridge, glada för att slippa budgivning å slippa gräla med partnern.
Gå igenom brickor? Sticka in lappar? NEJ! Ge istället ”nyingarna” 7 brickor från en gammal partävling och låt dom spela Toppspelet (som partävling) med dessa. Första brickan räknas inte utan används bara till att förklara reglerna. Se till att det sitter minst en erfaren spelare vid varje bord som hjälper de nya att inte göra revoke eller att spela ut från fel hand. De erfarna tillåts även ge (allmänna) råd angående spelföringen. Efteråt en gemensam genomgång där man förklarar vad som hände när den riktiga partävlingen spelades. Tror detta skulle vara en bra mycket bättre reklam för bridge än minibridge är. MVH Göran Rundqvist