I samband med Europeiska mästerskapen i Tromsö, Norge och i direkt anslutning med juniorernas dito hölls i mitten av juli ett seminarium av EBL (European Bridge Leauge) för juniorledare. Tanken var att under två dagar träffas, dela erfarenheter och tips och lära sig mer om rekrytering samt hur man på bästa sätt skall lägga upp bridgelektioner för unga.

För att som svensk kunna få åka på seminariet kunde man söka bidrag från Magnus Göranssons minnesfond, även BK S:t Erik var med och hjälpte till för att betala min resa då jag de senaste tre åren har arbetat för klubben med juniorverksamhet i Stockholm. Som ren bonus skulle jag dessutom få se en sol som aldrig gick ner och få mig en nypa riktigt ren fjälluft.
Från Sverige var vi fyra som deltog, Jag själv, P-O Sundelin, Erika Rodin från Stockholm och Jan Malmström från Varberg.Vi var drygt tjugo deltagare på plats från cirka femton länder, Tyskland, Frankrike, Danmark, Finland, Polen, Estland, Kroatien, Tjeckien, Ungern och Israel för att nämna några, de flesta med ganska stora skillnader vad gäller omfattningen av sin juniorverksamhet, men alla med överensstämmande åsikter att det här med att locka unga till bridgen överlag kan vara ganska tufft och med nyfikenhet över vad seminariet skulle kunna ge i form av nytänkande.

Första halvan av första dagen skulle vi i grupp som uppgift skapa ett hypotetiskt projekt för att locka unga till någon typ av bridgearrangemang. Här kunde vi svenskar bidra med bra erfarenhet, jag själv har haft flertalet intensivkurser för nybörjare på S:t Erik de senaste åren, vi har även på klubben sedan flera år tillbaka juniorbridge på fredagseftermiddagarna för både nybörjare och mer erfarna med principen öppet hus. Som bäst har det spelats bridge på 6-7 bord samtidigt och även soliga sommarfredagar har vi kunnat köra verksamhet på 1-2 bord och vi har aldrig behövt stänga igen på grund av lågt deltagarantal. I Sverige har vi också ett populärt riksläger varje år samt sponsrat boende för juniorer på plats på SM-veckan i Örebro för att nämna en del.

De svenska juniorlandslaget har också skördat fantastiska framgångar de senaste åren vilket förhoppningsvis kan inspirera både juniorledare, bridgespelare med barn och unga runt om i landet. Sverige mäter sig i europeiska mått mätt ganska bra när det kommer till juniorbridgen i helhet, då exempelvis flera länder saknar organiserad juniorverksamhet helt och hållet. Dock har Sverige, trots att vi varit bra på att ta fram riktigt skickliga juniorer minskat i antalet aktiva juniorer sedan i början på 1990-talet då jag själv började spela.

Bäst och mest omfattande juniorverksamhet i Europa står Israel för, de står i en klass helt för sig själva. På eftermiddagen av den första dagen fick vi ta del av deras framgångshistoria. För tjugo år sedan startade man ett intensivt projekt med flera inblandade, där man bearbetade rektorer på olika skolor för att få in bridge på schemat i skolorna, med goda argument om bridgens förmåga att utveckla i logiskt tänkande, få människor att lära sig att samarbeta och lösa problem för att nämna några argument, också understödda med vetenskapliga undersökningar. Efter flera år av hårt arbete har Israel idag fått in bridge på schemat i cirka tjugo skolor i landet och 1 000 elever i åldern 10-12 år spelar två timmar varje vecka bridge i skolan. Tänk vad fantastiskt om vi hade haft det så i Sverige! Tyvärr ser dock regeringens skolplan annorlunda ut här och är så pass strikt att inte ens privatskolor får bestämma själva över innehållet i deras scheman. Vi juniorledare i Sverige får tills vidare försöka ta andra vägar för att försöka få in verksamhet till skolorna, bästa knepet brukar vara att tillsammans med någon lärare som själv spelar bridge få till spel på skolan direkt efter lektionstid. Trots dessa svårigheter kändes ändå israelernas framåtanda mycket inspirerande och deras del var helt klart det roligaste och mest givande inslaget på seminariet. Om vi skulle kunna få till bara en liten del av deras optimism och förmåga att driva på med inställningen att allt är möjligt är jag övertygad om att vi skulle kunna vända den nedåtgående trenden för antalet unga aktiva även i Sverige. Israelerna bjöd även på flera övertygelser de hade i sättet att lära ut bridge, jag håller med om samtliga:

• Kritisera aldrig en ung spelare överhuvudtaget det första året hon eller han spelar bridge. Lägger de kungen efter att esset redan spelats i samma stick; nicka och se glad ut, är de intresserade kommer de fatta ändå. Så fort de känner sig dumma kommer de att överge bridgen för något av de 1 000 andra saker man kan göra på sin fritid, exempelvis spela dataspel.

• Det ska vara kul, kul, kul. Få din bridgeundervisning att kännas som en fritidsgård där alla skojar runt och stimmar snarare än en tråkig gravallvarlig lektion. Seriositeten kommer smyga sig på i takt med att prestigen och tävlingsinstinkten tar vid, när de lär känna varandra mer.

• Börja sakta och få dem att längta till nästa gång de ska spela bridge på klubben eller skolan, därför att det är så kul där. Det är kul där därför att det är flera i deras ålder där som de kan umgås och skratta med, inte för att de äntligen lyckats plugga in alla svaren på Stenbergs 2 NT. Tvinga dem inte att lära sig saker och proppa dem fulla med övermäktiga svarsintervall eller liknande, få istället dem att fråga efter kunskapen.

Dag två diskuterade vi olika typer av lektionsupplägg samt adresserade även svårigheten med att locka unga tjejer till bridgen, ett problem många länder brottas med är nämligen att av de juniorer som de har så är nästan alla killar. Även här så står sig dock Sverige ganska bra då vi haft och har förhållandevis många duktiga unga tjejer, något jag tycker vi ska vara stolta över och se som ett tecken på att det finns bra hopp för Sveriges framtid för juniorbridgen både för tjejer och killar. Vi behöver dock vara fler som i rätt anda försöker få våra barn, yngre släktingar och deras kompisar att pröva spelet bridge.

/Måns Berg