Jag har blivit upplyst om att det är lite smartare med EN tråd för ett mästerskap än ny tråd för ny dag. Detta är förstås helt riktigt, så jag ber om överseende för min bristfälliga publicistkompetens. Always room for improvement .

Efter fyra fantastiska dagar i Szczyrk drog så alla hem i morse i någorlunda ordning. En hade tappat sitt pass (alltså det man reser med, det där i budlådan hade nog glömts lite nu och då av de flesta) men det återfanns lite senare.

De flesta av spelarna var knappt talbara under hemresan eftersom man (vi!) var klistrade vid smartphones för att heja på Sweden Juniors i Moskva. Jag gjorde en mental notering, efter en kommentar om något motståndarna gjort som givit poäng, att ovän med Sanna Clementsson vill man inte bli… :-).

Den avslutande partävlingen gick sådär, med Daniel-Micke som 42, Sanna-Alexander som 49, Teo-Irma som 59 och Castor-Erik som 115 av 192 par.

Som kapten var jag väldigt stolt över att flera personer kom och talade om hur väl de tyckte svensktruppen uppträdde, bra ambassadörer. Bridgemässigt finns det en del att slipa på, men arbetsviljan är god och redan slutkvällen lades upp till fortsättningen.

En episod jag bär med mig är ett av våra par som råkade ut för en riktig budpaj. Pass på ett kravbud, men inte så mycket som en blink i ögonvrån på partnern, som dessutom skulle spela ett delkontrakt där man visste att utgång eller slam kunde vara möjlig. Utspelet gjordes, luckan öppnades, träkarlen lades upp och spelföraren kunde konstatera alla IMP som just flugit sin kos. Utan att röra en min sa spelföraren lugnt ”thank you partner”. Undrar hur många betydligt mer rutinerade spelare som klarat av det…

Polackerna gjorde allt för att vi skulle känna oss välkomna, inget var för mycket begärt. Login var bra, maten otrolig och upplägget utmärkt. Stämningen hela tiden, såväl inom truppen som mellan oss och polska spelare och ledare var förstklassig.

Hoppas vi får komma tillbaka!