Mitt företag låg efter med ett arbete och jag sa till en av mina anställda att göra det på ett enklare och snabbare sätt. Killen hade precis gått ut skolan, var nyanställd men protesterade ändå och sa att det inte skulle bli lika bra. Jag förklarade att vi var sena men han insisterade och till slut tröttnade jag, sa att nu gör vi som jag säger och gick därifrån.

Nästa dag kommer jag tillbaka och ser att han lik förbannat inte gjorde jobbet på mitt sätt jag men innan jag hann börja skälla ut honom säger han: ”Jag vet, men jag vill göra det här ordentligt. Är du inte nöjd jobbar jag över gratis i kväll”. Jag kunde inte annat än känna respekt för honom och sa: ”Nej, det är lugnt, bra jobb förresten”.

Han arbetade sedan för mig i 20 år och var en av de bästa och lojalaste anställda jag haft. När jag sålde företaget sa han: ”Om du startar upp något nytt så kommer jag direkt”.

Jämförelsen haltar på flera sätt men jag skickade ett mail till Tomas Brenning i fredags förmiddag om att redovisningarna av Funbridgetävlingarna inte stämde och eftersom Brenning är som han är (han vill göra det ”ordentligt”) slutade det med att det sista mailet mellan oss utväxlades sent på fredagskvällen. Job done. Ingenting av det som gått fel berodde på Brenning, han kan inte fakturera några av timmarna men lik förbannat gjorde han det.

Hail Brenning!