Michael Olsson skrev:

Leif Lundberg skrev:

Urban Björklund skrev:

Bedrövligt att dom tillåts spela .

Instämmer.
Men det finns andra länder som finns närmare än Italien där fuskdömda tom spelar i landslaget. Rätt eller fel?

Det kan väl ändå inte vara möjligt? Visst om någon fuskat och avtjänat sitt straff kan de få spela på klubbnivå men absolut INTE i landslaget. Undrar vilket land som är så enfaldiga att man släpper fram en fuskare i ett landslag. De borde definitivt avgå kan jag tycka. Jag hade inte ens spelat i samma serielag med någon som blivit dömd fuskare.

”Vilket”? Jag vet flera länder.

Det är även skillnad på förseelserna, vissa kanske inte skall välkomnas till EM, VM eller OS. Vissa döms på misstanke, andra på graverande bevis. Det finns ju en rutin att förhindra tveksamma spelare/par under utredning, och det händer att det fungerar. Vi delar inte alltid den officiella analysen. Men nu finns iaf en organisation på plats för att arbeta med frågan, efter decennier av utebliven analys.

Tvärtemot vad många tänker så sker ”fusket” med ungefär samma frekvens i alla sammanhang, på klubbar, distriktstävlingar och nationella tävlingar i alla länder. Om vi jämför bridge med andra tävlingsformer så kan några procent av deltagare inte låta bli att gå över gränserna. Det är djupt mänskligt, vi skall också vara särskilt uppmärksamma på de som ständigt anklagar andra, i den populationen finner vi inte sällan en överrepresentation av spelare som är beredda att själva gå över gränserna. De motiverar sitt fusk med att de tävlar mot fuskare, vilket i deras värld minskar det fula de gör.

Vi måste sluta låtsas att resultatfixerade tävlingsmänniskor som grupp har hög etisk standard. Våra bästa är som folk är mest.

Några av de ruttna äggen har skiljts från korgen, andra har bytt partnerskap, några blivit rena och ytterligare några har blivit ruttnadsjägare. Sådan är världens gång.

Nu är en tid när vi skall stå emot häxjakt och pöbelfasoner och samtidigt få de som snuddat på fel sida gränsen, eller inte kunnat låta bli att utnyttja brister i datasäkerhet, att komma tillbaka vilka vinner på att exkludera de som nu är säkrare att spela mot och med än de som ännu inte kommis på med att röra vid andra sidan gränsen.

Lägg energin på att utveckla skyddet, före och under spelet, i stället för att jaga individer som inte kunde låta bli, eller misstänkts för att inte kunnat låta bli. Jag accepterar inte den ibland påstådda kopplingen mellan att kika på resultat på spelade brickor på bbo, och potentiellt fusk i live bridge. Det är olika fåglar, bridge vore tvärtom ett mer modernt och roligare spel om man direkt fick reda på vad det står i matchen. Nu är det som på 50-talet var svårt att få till på ett säkert sätt, lätt att få till utan att kringliggande bord får information om brickorna.

Minst fyra länder har spelare i landslag som så vitt jag kan bedöma varit för nyfikna på ställningen i BBO matcher, ett tävlings format som inte var eller är säkert nog för seriös bridge. BBO har mest nyttjats som träningsplatform och där har man bör man spelat med vänner kollat och diskuterat under brickornas gång, och huxflux skulle man spela seriös tävlingsbridge där, kanske mot samma spelare man tidigare tränat mot. Låt det vara, och snälla jämför aldrig det fenomenet med samarbetsfusk inom par (eller med någon utanför). De olika länderna verkar bedömt just kikandet på spelade brickor ungefär likadant.

Fokusera på nutid, och lär av att några få procent alltid kommer ha svårt att låta bli när de stekta sparvarna flyger för nära. När man ser på de nya säkerhets rutinerna i några länder, misstänker i alla fall jag att det även förekommit ”fuffens” som inte kommit ut till allmänhetens kännedom.

Låt oss anta att alla som fuskar inte åker fast, eller åkte fast, och att vi alla känner någon som inte kan låta bli om hen får chansen. Bridgespelare är som folk är mest.

Ta hand om varandra, även om de som brustit, och spela riktig bridge.