Den prioritetsordning man väljer att öppna med fyrkortsfärger i Modern Standard (”ramsan”) är hjärter, klöver, spader, ruter. Detta för att inte hjärter ska komma bort, och för att det så ofta som möjligt ska finnas ett ekonomiskt 1-över-1 för att visa nästa färg. Men spader och klöver väljer man klöver för att man hoppas på att svarshanden ska bjuda en ruter eller en hjärter och då kan man fortsätta med en spader och spara budutrymme.

I Nordisk Standard är ramsan klöver, ruter, hjärter, spader. Lite mer ekonomiskt, lite mindre högfärgsorienterat och framför allt enklare att lära sig.

Själv tycker jag att det är uppenbart att hjärter, spader, klöver, ruter är överlägset. När Gud skapade fyrkorts högfärger var det för att han ville att de skulle bjudas.

Saknar man sunt förnuft är det bra att ha ramsor att hålla sig till. Har man sunt förnuft väljer man öppningsbud enligt – håll i er nu – sunt förnuft!

Ramsan är ”ole, dole, doff”… . Nej, allvarligt så menar nog Max att man ska ta en koll på färgkvalitet men framför allt planera nästa bud. Med 4432 verkar mitt sunda (?) förnuft säga mig att jag ska (planera att) bjuda sang nästa budvarv (eller passa på 1NT-svar om styrkan är minimum). Jag tycker att två färgbud visar minst 5-4 (med möjligheten att det är någon 4441 och partnern svarade i min singelfärg).
Det betyder att jag väljer nästan alltid högfärg, men eftersom det inte alltid utvecklas som man önskar eller planerar - motspelarna kommer ofta in med mellankommande bud - kan en klart starkare lågfärg vara att föredra* framför fyra hackor i högfärg (men helt säkert är inte det heller - om vår sida ska ha kontraktet kan det vara bättre att ha nämnt högfärgen om man nu bara hinner med ett färgbud och behöver anpassning av partnern, för att hänga med i konkurrensbudgivningen.
* Partner föredrar ofta utspel i min bjudna färg.

Jag tror Max’ förnuft har något liknande i åtanke.

Thomas Ålander skrev:

Tack för svar och synpunkter!

Handen är tagen ur boken Bridgepsykologi (av Victor Mollo), s 70, i ett avsnitt benämnt ”Teoretiker och psykologer”.

Mollo nämner att teoretiker och psykologer öppnar med 1 klöver, men av olika skäl. (Han exemplifierar det i texten)

Låter man, som nytt exempel, klövern och spadern byta plats ”öppnar teoretikern fortfarande med 1 klöver under det att psykologen - i varje fall ibland - öppnar med 1 spader på sina fyra hackor. Dock inte med vilken partner som helst.”

Man har således att ta hänsyn till såväl vem man spelar med och vilka ens motspelare är, något han i boken klart visar.

Bra fråga T Å, visst är det intressant att resonera om.
Victor Mollo förutsätter med stor säkerhet system Acol och därmed svag sang, dessutom ofta robberbridge vilket mer liknar lagberäkning än par-dito. Man kan ställa sig samma fråga med vårt normalare 15-17 NT- system och korten xxxx / Ex / Kknx / KD10x. Mitt förslag: glöm ramsa, följ Max råd. Varför inte också ställa frågan ”gör jag annorlunda i tredje hand efter två pass?”