Sällan ser man ett mer tillknäppt, trist och allvarligt sällskap, än bridgespelare en ligakväll på S:t Erik. Inga skratt, inga glada kommentarer, bara allvarliga miner, som visar hur viktigt det är att spela bridge. Nåde den som stör en bridgespelare i aktion.
Det enda som ibland höjer ljudnivån är när någon blir utskälld av partnern, eller när TL berättar något viktigt eller underhållande i mikrofonen. Annars är det oftast en gravlik stämning i lokalen, bridge är ju väldigt viktigt.
Jag spelar själv för att jag tycker det är så vansinnigt roligt och jag vill ha trevligt vid bordet, vilket ibland medför hyschanden från bord runtomkring. Senaste ligakvällen hotades till och med att tillkalla TL för att få tyst på oss. Om man försöker har trevligt vid bordet, hakar förstås de flesta vid bordet på i trivsamheten, eftersom bridgespelare liksom de flesta övriga människor i grunden är trevliga och roliga (utom just vid bridgebordet), vilket kan medföra att decibelnivån stiger till en något högre nivå än runt andra bord i lokalen. Naturligtvis försöker man sänka nivån av munterhet om folk runtomkring blir störda, men jag anser det finns gränser för det också.
För min egen del lägger jag ner bridgen den dagen jag av TL eller av regler blir tillsagd att vara tyst vid bordet. Då försvinner det viktigaste av mina incitament för att bedriva bridgespel, dvs ha trevligt, kul och försöka spela bra bridge.
Lite nyfiken på vad bridgelagarna säger om detta. Där finns specificerat rätt mycket om vad som inte tillåts rent generellt, överdrivet långsamt eller snabbt spel mm. Men sägs det nåt om överdriven glädje eller munterhet?
Eller är detta bara trams?
Jag tycker likadant. Bra skrivet.
Avvaktar med spänning Waldorff II:s reaktion.
Själv håller jag med föregående skribenter.
Det kan ju uppstå smärre problem om de vid bordet precis som du Börje är där för att ha trevligt och roligt samt spela så bra bridge de kan. Men efter att du berättat för dom hur det sitter på en bricka så berövas de ju chansen att spela så bra bridge som möjligt.
Men utöver detta så håller jag med dig.
Lycka till med bridgen
/Mikael Westerlund
Håller med dej Börje men passa dej för att ha för skoj när du möter Sture Ekberg då sitter du fort på läktaren
Allvarligt? Sture i sina glansdagar fick smeknamnet Cassius Clay, och snacka i korten som spelförare…men du kanske vet mer…berätta.
Mötte honom i många Parfinaler i slutet på 80talet och början på 90talet, fantastiskt trevlig att möta men gick man i fällan att börja snacka själv (vilket man såklart gjorde varje gång) så var man på förlorande sidan allt som oftast, han var proffs på det där!
På St: Erik spelas tyvärr olika brickor vid alla bord på ligakvällarna.
Kan berätta när Sture föll på ”eget grepp”. I en allsvenska för hundra år sedan bjöd jag och Ofsén (tror jag) 7N mot Sture och Bert. Vi hade båda högfärgsessen och bordet KJ8xx i klöver till mina A10x, sedan Kx i ruter på bordet till mina ED10xxx. Efter högfärg ut från Bert spelade jag A och 10 i klöver. Bert hade D9xx så den färgen stod. Ingen sade något. Då tog jag ruter Kung och maskade ut Stures Knxxx. Varför?
Om Rutern hade brutit hade han klagat på sin otur att du gjorde rätt
En gång på 80-talet spelade jag en lagsemi, gott om folk runt bordet, min pd hivade upp oss till 7S jag hade AQ10x till 98xxx när utspelaren hade spelat ut flyttade sig en del åskådare från höger till vänsteryttern
vilket gjorde att jag spelade 9 runt, rätt såklart
Jag vet så klart att du, BG, är en helschysst spelare, och en helschysst kille, så missförstå inte detta inlägg.
Är det riktigt etiskt att fatta ett speltekniskt beslut beroende på hur åskådarna beter sig?
Nu får åskådaren väl inte flytta sig under brickan. Hur var det med den regeln under 80 talet?
”Ingen sade något”. Om Ekberg var glad i att snacka var det konstigt att han inte gjorde det om brickan varit ”över” (fast det är en sak att tänka att det kanske sitter så och en helt annan att verkligen spela på det.
Det var rätt stor skillnad för 50 år sedan. Ingen eller sällan rama och ibland ”grötit” med folk runt borden. BG beskriver ”några flyttade sig …”. Jag själv såg hur det var vid EM i Köpenhamn - ibland kaosartat runt borden när 15 pers ville kika på en eller flera händer. SM-final på Stadt hade vi också i Trollhättan på 60-talets slut. Då gällde även att bildligt skära sig genom rökridån vid borden.
Och Max fråga är intressant även ur ovanstående aspekt. Hur f-n skulle man göra om man anade något som tydligen BG gjorde? Det handlade ju inte om en enstaka bakspelare som sprang runt. Vi får se om någon har åsikt om det etiska vilket som sagt är intressant.
Idag gäller helt andra regler men de är en intressant fråga, om man av en eller annan anledning får för sig att det sitter på ett visst sätt får man inte spela mot oddsen då?
Av en anledning får man kanske inte det (åskådare) men av andra, exempelvis indikationer från motståndare (läs: inte hans kort utan beteende). Max fråga var ju om du tyckte det var etiskt (vid den tiden och numera, om det är skillnad)
Går vi idag till det formella sättet är jag övertygad av att officiella representanter säger att du ska tillkalle dem och förklara situationen så ska de bedöma. Men frågan kvarstår också vad du tycker (och kanske andra - har vi några etiska ”lagvrängare”, är detta ett tyckande inom etiken eller ligger frågan inom annan domän).
En slug spelare, kanske som BG, kanske som Max har en klar taktisk anledning att spela mot oddsen i en match man tror man ligger under, och gör det (speler mot oddsen) utan några indikationer som helst?
Självklart får du det, så länge det är en känsla och inte otillåten upplysning från annat håll - lag 16D.
Tar ett exempel, om jag öppnar med 1NT näste spelare funderar 3-5 sec. och passar, får jag då lägga upp min spelföring baserat på dennes fundering?
Ska man inte alltid ta 3-5 sek? Själv slarvar jag med det, men håller på att bättra mig. (Försöker tänka innan). Så om du drar slutsatser av den korta tankepausen, varsågod. Men det blir nog effektivast om du känner fi.
.
D. Övrig information från andra håll
Spontant, utan att känna till lagarna, skulle jag säga självklart. Du gör det dock på egen risk. En del skulle kalla sånt table feeling eller intuition (nej, jag tror inte på tankeläsning eller att du kan påverka saker som tur och slump
). Vad jag menar med att du gör det på egen risk är att du i det fallet knappast kan ropa på domarn och hävda att VY stekt med 4333 och noll HP.
Lag 73
D. Variationer i tempo eller beteende 1. Det är önskvärt, men inte ett absolut krav, att spelarna behåller ett jämnt tempo och oförändrat beteende. Spelarna bör vara särskilt försiktiga i situationer då variationer kan ge den egna sidan fördelar. Annars är det inget brott att oavsiktligt bjuda eller spela med olika hastighet eller med varierat beteende. Slutsatser av sådana variationer får endast dras av motståndarna, som då gör det på egen risk
Jadå, det gör vi väl alla, på egen risk.
hejsan
hur som helst minns jag
jag minns Tylösand nattklubb mitten på 80 talet
när vi gick på glömt namnet nu minns jag NATTI-NATTI
hahahaha roligt namn
att Sture var rolig som fan efter några öl hahaha
jag fick lära mig att han var svergies möjligen
Världens bästa spelförare när jag försökte med
Löparn och Bert Sjödin skrattade han mest roligare förr
Rätt Torbjörn! På tal om Skåne så glömde du mig (2 prickar i svarta boken) Jag har också vunnit SM
Min poäng är att vissa är bättre på att dra slutsatser av ”break of tempo” än andra och att konsten att läsa av olika typer av spelare skiljer sig en del. Som nån skrev är det såklart en fördel om man känner spelaren i fråga men det viktigaste är att kunna sätta sig in i deras problem både i spelet och budgivningen. På egen risk är en formulering som jag gillar