Mot bakgrund av en överraskande tabellställning startade finalens andra dag med att Norrbottens Pierre mötte Sjöqvist. I den matchen hände en hel del men jag väljer att berätta om Johan Säfsten på krigsstigen.

Det började med bricka 1:

Som så ofta med 5-kortsöppningar hamnade Nord-Syd på 5-3 i stället för 4-4.

Säfsten startade med ruterfem till bordets ess och Bengtsson spelade i andra stick klöver till kung och ess. Nu försökte Säfsten med spader och släppte därmed i praktiken hem kontraktet. Bordets dam vann och på två ronder ruter kunde Bengtsson saka två spaderförlorare. Försvaret fick bara två trumfstick.

Vid andra bordet gick samma kontrakt hem i utspelet när Öst startade med trumf.

Säfsten var förstås inte nöjd med det där, så på nästa bricka satte han Petter Bengtsson i det förmodligen märkligaste budläge denne hittills träffat på. Bengtssons hand var denna:

♠ E9 ♥ EK984 ♦ Ekn109 ♣ 98

Vad tycker man om den när det börjat så här?

Naturligtvis har Syd ett klöverpaket och ruterkung, Det trodde Bengtsson säkert också men i mina ögon var han lite feg när han nöjde sig med 6NT. Och visst, 13 stick fanns det, så i någon mån fick Säfsten sin hämnd.

3♦-öppningen måste förstås bevaras för eftervärlden:

♠7632 ♥6 ♦876532 ♣32

En extra knorr blev det dessutom att Bertheau och Ekenberg son Nord-Syd vid det andra bordet landade i 7♦ på 4-3. Det hade kunnat gå hem om Syd haft KD6 i stället för KD4 i ruter men som det satt måste Öst få ett trumfstick på Säfstens spärrfärg.