Utspel är en vedervärdig sysselsättning. Bättre blir den inte av att det ofta kostar multum när det inte blir rätt. Så var fallet i första halvlek mellan Michielsen och San Sac, där utspelet på bricka 3 stod för hela skillnaden i resultatet:

Av någon anledning startade Nord med klövertre, som tvingade ut Syds knekt och gjorde färgen förlustfri för spelföraren. Väst kunde lugnt ordna sin hjärterstöld på bordet och spela upp mot ruterkung för fem trick.

Vid andra bordet drog Simon Hult i hjärter och det var betydligt mer lyckosamt. I andra stick slog Väst en misslyckad klövermask med damen och försvaret tog sitt hjärterstick. Väst maskade så småningom ut klöverknekt men sticken räckte inte till.

Nord har en väldigt obehaglig hand att spela ut ifrån, inte tu tal om det. Syd kan knappast ha mer än en väsentlig honnör att bidra med och chansen att träffa den är således bara en på tre. Det borde tala för trumfutspel men det valdes vid bara fyra av finalborden.

Ännu en aspekt – om man ska spela offensivt – är att utspel från kung fjärde troligen orsakar mindre skada än från kung tredje när det är fel.

Sägas bör väl också att Väst kan klara sitt kontrakt mot varje utspel genom att dubbelmaska i klöver. Eftersom Väst behöver sidostick är det nog den bästa speluppläggningen.

Visa alla…   |   Nyheter   |   Dag för dag   |   Matchens giv   |   Bridge-TV