Indian summer – VM i Chennai 2015 - del 1 - Round Robin

Del 1 - Niklas Warne delar med sig av sina upplevelser på vägen till VM-silver.

Indian summer – vet ni vad det är för något? Uttrycket kommer ursprungligen från Nordamerika och beskriver en period av osedvanligt varmt och klart väder på hösten. I Sverige används begreppet brittsommar för ungefär samma företeelse. Den svenska sommaren 2015 gjorde väl ingen glad, men i augusti blev det bättre och stora delar av september bjöd på fantastiskt fint väder med temperaturer klart över 20 grader. Mitt i denna svenska indiansommar exploderade så den största bridgeskandalen någonsin.

Ron Schwartz och Lotan Fisher från Israel har de senaste säsongerna radat upp framgång på framgång, men fler och fler började misstänka att det hela inte gått rätt till. Vi mötte dem själva i Slava Cup i Moskva i början på året där de slog ut oss i semifinalen genom att bjuda en slam på sista brickan på mer eller mindre rent fusk. Det som behövs för att stoppa sådana här par är en eller flera eldsjälar, som har tid, ork och mod att börja gräva i dyn. I detta fall var det Boye Brogeland från Norge som drog igång hela cirkusen, men han hade god hjälp av många andra, t ex Ishmael Del’Monte från Australien, Kit Woolsey från USA och vår egen Per-Ola Cullin.

Deras kod att lägga brickan på olika ställen efter avslutad budgivning för att ge tips om utspelet avslöjades tämligen snabbt och några dagar senare beslutade sig Israel att dra sig ur VM eftersom man kvalificerat sig till detta mästerskap med hjälp av fuskparet. Detta fick omedelbara konsekvenser för Sverige, eftersom de sex bästa lagen i föregående års EM är kvalificerade till VM. Sverige kom sjua och när Israel drog sig ur fick Sverige en förfrågan om att vara med. Kapten PG Eliasson hade då det grannlaga jobbet att försöka ta ut tre par som kunde ställa upp på så kort varsel. Naturligtvis var inte alla tänkbara par tillgängliga för spel och det svenska laget kom att bestå av Johan Upmark-Fredrik Nyström, Frederic ”Freddan” Wrang-Johan ”Joppe” Sylvan samt Niklas Warne-Tommy Bergdahl.

I efterdyningarna till ”Schwisher-gate” fastnade det för övrigt flera fula fiskar i nätet: Fantoni-Nunes från Monaco, Piekarek-Smirnov från Tyskland samt Balicki-Zmudzinski från Polen. Detta fick till följd att Monaco och Tyskland drog sig ur och ersattes av Frankrike och Danmark, medan Polen förklarade att man tänkte sig spela VM ändå.

VM i Chennai i Indien, alltså. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag satte min fot på indisk mark och utanför flygplatsen
möttes av den där väggen av varm, fuktig luft med en svag doft av förruttnelse. Sedan det välkoordinerade anfallet från alla taxichaufförer med sina ”Hello-sör-I-tejk-jo-tjeep-hotel-special-plajs-får-jo-mistel-nå-probblemm!”. Efter ett par dagar var jag och min fru tvungna att fly till Maldiverna för att undkomma denna kulturchock, men vi återvände efter en vecka och jag kom att älska Indien. Många är fattiga, det är kaotiskt och samhället är oerhört hierarkiskt. Samtidigt finns en förståelse och tolerans mellan människor som gör att saker och ting ändå fungerar, även om allting tar minst dubbelt så långt tid som vi är vana vid. Jag kan förstå om folk avskyr Indien, men för mig är detta själva essensen med att resa; att få den där känslan av att vara någon helt annan stans där allting är annorlunda jämfört med hemma, även om det innebär kaos.

Drygt tjugo år senare kunde jag konstatera att mycket i Indien var sig likt och Chennai bjöd på en egen form av Indian Summer: 35 grader varmt och hög luftfuktighet. Vi bodde på ett hotell cirka 10 minuters promenad från spelhotellet, så varje dag tog vi en promenad och med svetten rinnande kunde vi från första parkett bevittna den berömda indiska trafiken. Det är bilar, människor och hundar överallt och för bilister är det två saker som gäller för att hävda sig: plattan i mattan, lägg dig över tutan och hoppas på rejäl portion tur eller en god reinkarnation.

Bridgen då? Jo VM i bridge, även kallad Bermuda Bowl, består av 22 lag där alla möter alla i en grundserie. De åtta bästa går till kvartsfinal, där ren cup vidtar. Bland favoriterna märktes USA 1 (Levin-Weinstein, Katz-Nickell, Meckstroth-Rodwell), USA2 (Wooldridge-Hurd, Kranyak-Demuy, Wolpert-Fireman), Polen (Kalita-Nowosadzki, Jassem-Mazurkiewicz, senare förstärkta av Gawrys-Klukowski), Bulgarien (Gunev-Nanev, Stamatov-Danailov, Mihov-Stefanov) och England (Gold-Bakshi, Forrester-Robson, Hackett-Hackett). För Sveriges del var väl primärmålet att nå kvarten, men det var inte alls givet, samtidigt som vi visste att vi kunde slå vilket lag som helst om vi spelade bra.

Round Robin – dag 1

Vi inleder mot Jordanien. Tommy och jag står över och efter matchen säger Johan och Fredrik att det här är sämsta laget i hela turneringen och att de kommer att snitta 3 eller 4 poäng. Här får de dock mest chansen att göra bort sig när det gäller övertrick, så vi får nöja oss med 12.55-7.45. Efteråt kan vi konstatera att Jordanien skrapade ihop 94.02 VP på 21 matcher, ett snitt på 4.48 per match, så profetian var inte så tokig.

Härnäst gäller det en av förhandsfavoriterna England. Tommy och jag gör mästerskapsdebut mot Bakshi-Gold medan Freddan och Joppe tar sig an Forrester-Robson. Tommy hittar inte rätt i ett ganska svårt försvar mot en ozonsutgång och går för 1100 i ett offringsförsök. Joppe och Freddan missar utgång när slam faktiskt står och så har vi följande bricka:

Väst
Nord
Öst
Syd
Bergdahl
Bakshi
Warne
Gold
1
Pass
1NT
Pass
2
Pass
2
Pass
3
Pass
3
Pass
3
Pass
4
Dbl
Pass
Pass
4
Pass
Pass
Pass

Jag reläar ut Tommy till 3-6-1-3 och 13-15hp med en fet hjärterfärg. Mina 4 är ett stopprelä/slaminvit då Tommy kan berätta om han gillar sin hand eller inte. Nu dubblar Gold tämligen spekulativt och då Tommys pass förnekar klöverkontroll försvinner mina slamambitioner tämligen snabbt. Kanske borde jag ha passat, men jag vill inte riktigt ta ett sådant brant beslut i min mästerskapsdebut. Slammen bjuds vid andra bordet och vi får nöja oss med 4.62-15.38.

Härnäst gäller det USA 1, ett lag med meriter som få kan matcha. Känslan är dock att laget kanske inte riktigt är så starkt som det en gång varit. Här säger jag kanske för mycket, för nog verkar deras förmåga räcka till för att förnedra ett gäng svenskar i alla fall; efter tio brickor leder de med 31-0! Weinstein går dock tämligen oförklarligt bet i en ozonsutgång som går hem vid andra bordet och så har samme man samt Upmark med alla i zonen:

A9643
75432
-
Q43

De ser 1 i tredje hand till vänster, varpå partnern går in med 2, spader och klöver för Upmark och spader plus lågfärg för Weinstein. Efter fitshowingbudet 4 av näste man är de i princip i samma läge. Vad vill du bjuda nu? Upmark vet att Fredrik inte skämtar i zonen och begär resolut lillslam i spader medan Weinstein bjuder 4 och fortsätter med ett mjäkigt pass över partnerns 4. Efter sista hands offring får han chansen igen, men hans 5 förmår inte hetsa upp Levin nämnvärt. Det är tolv enkla stick, så vi vinner 13 IMP.

Men det var inte slut på det svenska stålet i denna match för på sista brickan:

Väst
Nord
Öst
Syd
Nyström
Rodwell
Upmark
Meckstroth
Pass
1
1
Dbl
3
3N
Pass
Pass
Pass

Väst
Nord
Öst
Syd
Levin
Warne
Weinstein
Bergdahl
Pass
1
1
2
3
4
Pass
4
Pass
6
Pass
Pass
Pass

Stark klöver och spaderinkliv inleder vid båda borden och Tommys utgångskrävande transfer gör det sedan enkelt för oss att bjuda slam. Vi har förstås lite tur att trumfen sitter 1-1 och när båda ruterhonnörerna faller i samma stick kommenterar Levin ”That can’t be good for us”, tackar för sig och lämnar bordet. Det hade han onekligen rätt i, för vid andra bordet försöker Meckstroth med en dubbling som konventionellt visar 6-7hp, ett knep som Fredrik efteråt på känt Nyström-manér förkunnar vara den ”sämsta konventionen i världen”. Rodwells 3NT var nog inget bra bud när partnern har kort spader, men handen är inte så lättbjuden efter den inledningen. Vår spurt räcker till 9.69-10.31 och efter första dagens spel ligger vi på tolfte plats.

Round Robin – dag 2

Dagens första match gäller Sydafrika och det börjar bra när Fredrik & Johan bjuder slam som missas vid andra bordet och på följebrickan häktar Freddan och Joppe fienden i 4 för 1400. Tyvärr missar de sistnämnda en grand samt en utgång på upploppet så vi får nöja oss med 12.80-7.20.

Rond 5 gäller Nya Zealand som inte tillhör topplagen, men som ändå förtjänar respekt. Inledningen från vår sida är inget vidare. Nya Zealand bjuder 3NT med 6-2 i hjärter, en utgång som både jag och Tommy har möjlighet att beta, men ingen av oss har ett läge som är alldeles uppenbart. När Freddan och Joppe är i 4 vid andra bordet får vi böta 13 IMP.

Stark klöver har sina uppenbara fördelar, men akilleshälen är att motståndarna ibland kommer in på en bekväm nivå. Jag har:

AKQ
A2
Q2
KQJ642

Min klöveröppning gör att motståndarna kan bjuda hjärter, varpå vi precisionslandar i 3. Vid andra bordet öppnar samma hand med 2NT och efter 3NT av svarshanden var det inte görligt för Joppe att hitta hjärter ut från dam tredje, så ytterligare 11 IMP betalas i kassa ett. Därefter följer dock en strid ström av svenska vinstbrickor och vi vinner matchen med 15.00-5.00.
Dagens sista match gäller Förenade Arabemiraten, ett av de lag man måste ta mycket mot. Det går dessbättre tämligen smärtfritt att ta 18.09-1.91 efter bra spel vid båda borden. Detta resultat för oss upp till åttonde plats.

Round Robin – dag 3

Kina står på programmet och de knockar oss genom att bjuda två lågfärgsslammar, som inte många hittat. Den ena är dessutom usel, men hem går de båda. Som lök på laxen är Sverige nästan ensamt om att gå bet i en 4, så med dessa brickor i åtanke är 6.03-13.97 i baken ingen överraskning.
Vi ska försöka ta igen förlorad mark mot Japan, men det går sådär. Tommy och jag tar in 1400 på första brickan mot egen ozonsutgång, men på följebrickan missar vi en zonutgång som hänger på 3-2 i trumf plus en spadermask. Japanerna smäller sedan in en dålig lågfärgsslam, som inte går att göra något åt. Vi försöker kontra med några delisvinster och sedan:

Väst
Nord
Öst
Syd
Chen
Warne
Furuta
Bergdahl
3
3N
Pass
4
Pass
4
Pass
6N
Pass
Pass
Pass

Chen inleder med en sportig juniorspärr, men jag avger sangmoteld på treläget. Man kan tycka vad man vill om mitt bud, men ibland är det helt enkelt bara rätt att bjuda. Tommy måste ha undrat vad som pågick, men hans 4 visade i alla händelser minst fem spader. Mina 4 förnekar slamintresse, varpå Tommy avslutar med 6NT.

Hjärter tio kom ut och jag kunde konstatera att vi snubblat oss upp i ett riktigt ärtigt kontrakt, så länge vi har fyra spaderstick. Efter spader ess och en spader mot bordet till duck och dam var jag inte fullt lika nöjd. Jag pinnade i alla fall på med en spader till och sakade en hjärter. Furuta vann och fortsatte med en spader till och jag var tvungen att bestämma mig. Instinktivt sakade jag en hjärter och spelade på Qx i ruter på endera handen plus klövern 3-3 eller en skvis.

Denna gång paltade damen och hjärter ess skvisade sedan Furuta i svartfärgerna. Efteråt har vi kunnat konstatera att det förmodligen är större chans att spela på klövern 3-3 för att få upp skvistempot, men hade jag gjort det hade jag gått bet. Om man väljer en spelplan som inte är den absolut bästa är det i alla fall en förmildrande omständighet att man går hem i sitt kontrakt. Kanske skulle Nippon för övrigt vara lite groggy efter denna bricka? Icke så, för på sista brickan bjöd man sig upp till 6 vid båda borden:

Tommy spelade ut spader tio, vilket föranledde Furuta att kuta upp med esset och spela klöver kung och maska ut min dam för tolv enkla stick. Vid andra bordet fick Joppe spader ut upp i AQJ och han spelade nu på att stöldresa hjärtern, maska åt andra hållet i klöver på vägen samt stjäla en ruter och i värsta fall förlita sig på en spadermask till. En fullt rimlig spelplan, men inte lyckosam denna gång och dessa (lågfärgs)slammar som gick emot oss började bli enerverande. Matchresultatet 6.72-13.28 innebär att vi nu är nere på plats tio.

Kvällsmatchen gäller Guadeloupe. Jag inleder med att släppa hem en tresangare i utspelet och sedan betalar vi ut 960 i en redubblad sang, där jag borde ha flytt i sista hand. Turligt nog finns det 14 andra brickor och nästan alla dessa går vår väg, vilket räcker till 16.73-3.27 och en sammanlagd sjundeplats.

Round Robin – dag 4

Polackerna står för motståndet i morgonmatchen. Polen är nog det land i världen som har den största bredden på sin elit och Jacek Kalita och Michal Nowosadzki kanske inte alla hört talas om, men mot mig och Tommy spelar de nästan facitbridge. Överlag en mycket välspelad match, men polackerna är snäppet vassare och vinner med 21-0 i IMP, vilket översätts till 15.19-4.81 och vi var nu återigen utanför topp åtta på en tiondeplats.

De två återstående matcherna denna dag gällde Argentina och Indien. Nu behöver vi en rejäl poängskörd för att inte tappa kontakten. Tommy och jag står över på dessa matcher och mot Argentina inleder grabbarna med att ta 50-0 på de första sju brickorna. Därefter kan vi gå avstannande i mål och notera 18.77-1.23.

Härnäst står Indien på programmet och det börjar inte bra:

Freddan öppnar med 1NT, varpå Joppe beskriver fördelningen 1-4-5-3 och primärt en utgångsväljare. Freddan kan se att så lite som mjukfärgsessen samt KJ i ruter ger spel för slam så han driver på, men tyvärr gissar Joppe fel i 5, vilket kostar 11 IMP mot 3NT vid andra bordet. Men därefter har Joppe och Freddan lekstuga och då Johan och Fredrik assisterar hyggligt i andra rummet rinner det iväg till 18.77-1.23, vilket för oss upp på en sjätteplats, vår hittills bästa placering.

Round Robin – dag 5

Coach Janne Lagerman snurrar runt på alla tre par i gruppspelet, men försöker samtidigt utnyttja de par som går bäst för stunden. Således får samma kvartett fortsätta mot Frankrike, men nu tar det tvärstopp. Våra hjältar missar varsin utgång och Johan & Fredrik offrar sig mot en utgång som nästan inget bjudit och än färre fått hem. Vi får i all fall hem en tresangare i ozon, men sedan är det ont om svenska IMP. 3.12-16.88 blir resultatet, men vi klamrar oss precis kvar bland de åtta bästa.

Australien började turneringen bra, men man ser att de mött många av de enklare lagen och att de nu börjar tappa ganska rejält. Jag hittar rätt utspel mot en slam, som Joppe och Freddan undviker, men några brickor sedan har jag följande trupper med alla i zonen:

QJ7543
KT4
2
J92

Väst
Nord
Öst
Syd
Courtney
Warne
Wyer
Bergdahl
2
Pass
2
Dbl
Rdbl
?

Jag frågar min skärmkamrat vad XX kan tänkas vara. ”A strong suggestion to play with a balanced hand” blir svaret och nu är goda råd dyra. Hur många trick gör de i ruter och vad kostar 2 X? Och varför har jag aldrig lärt mig vad de där förbannade rävade kontrakten ger?? Jag tycker mig minnas att 2 XX med ett övertrick kostar 1160, men jag är inte helt säker. Jag funderar allvarligt på att börja gräva i budlådan för att kolla upp det, men inte fasen kan man göra så i ett VM?? Jag chansar på att jag kommer ihåg rätt, att det är tre trick i ruter samt att 2 inte kostar mer än 800, så jag flyr. De goda nyheterna är att jag faktiskt minns rätt, 2 XX med ett övertrick kostar i teorin 1160, men tyvärr är det bara jämn hemgång och 760 denna gång medan 2 X kostar 1100 mot 690 vid andra bordet.

Men vi har en del bra också. Tommy och jag betar en 4 på ca tre sekunder som man släpper hem vid andra bordet och då Joppe och Freddan har sina sedvanliga stabila resultat vinner vi med 15.19-4.81.

Vi avslutar dagen mot Brasilien som har evighetsmaskinen Gabriel Chagas i laget. Han vinner sedemera butlern i Round Robin tillsammans med sin partner Miguel Villas Boas, ingen duvunge det heller. Men mot oss stöter de på patrull och vi vinner med 12.55-7.45, trots att Brenner-Barbosa smäller in en zonstorslam på en mask mot mig och Tommy. Vi ligger på åttonde plats men har nu 8.49 VP ner till niondeplatsen.

Round Robin – dag 6

Dagen inleds med match mot Singapore som ligger på femtonde plats och är ett lag vi bör slå. Tyvärr går det inte alls. Tommy och jag får in 590 i fyra dubblade hjärter och betar en slam, men sedan kärvar det till sig. Vi förlorar några delisar och motståndarna hittar en fin offring. Sedan kommer följande bricka:

Singapore inleder med 2 - 2, 3 visande kort hjärter och båda lå, varpå man enkelt bjuder slammen. Vid andra bordet reläar Fredrik ut Johan till 3-5-4-1 och 3 zz-poäng (A=3, K=2, Q=1). Han väljer ett försiktigt 3NT och vi bötar återigen ett gäng IMP för en lågfärgsslam.
På någon bricka tidigare har Tommy och jag motståndarna i 4 X för 500 mot en egen zonutgång som hänger på en rättgiss i klöver med normalt försvar. Tommy tar dock bort, mycket beroende på en tveksam och luddig förklaring, men får en chans att gå hem i 5 när man oförklarligt drar för ett ess i utspelet. Han väljer dock att lägga sig på en bet som blir två, istället för att spela på hemgång och vi betalar 13 IMP. 4.62-15.38 var inte precis vad vi hoppats på, men vi hankar oss kvar på åttonde plats med USA 2 mindre än 1 VP efter.

Härnäst är det en jätteviktig match mot USA 2, som består av en sponsor och ett gäng grabbar i trettioårsåldern som är på väg att ta över efter det gamla gardet. Killarna kännetecknas av en frejdig budstil och mycket bra kortspel, en otäck kombination att möta när det går dem väl. Sponsorn kännetecknas i sin tur av mycket pengar, men begränsade bridgekunskaper och är inte med när vi möter dem. Tommy och jag står över och det mesta går dessvärre USA:s väg, vilket börjar på bricka 4 när Joppe och Hurd har:

K5
JT6
KT652
T84

1 till vänster, dubbelt av partnern och spärrbudet 3 till höger. Ni passar, öppningshanden höjer till 4 och partnern dubblar ånyo. Några idéer? Här finns naturligtvis inget rätt och fel och mycket handlar om filosofi. Själv tenderar jag att bjuda ganska ofta på dessa rena upplysningsdubblingar med tanken att det vanligen är rätt om ett av kontrakten står. Joppe gör som jag hade gjort medan Hurd passar. Då det är exakt en bet i både 5 och 4 belönas amris med 7 IMP.

På följebrickan drar Johan för Qxx i en sidofärg mot 4 vilket direkt släpper hem kontraktet för ytterligare 10 amerikanska 10 IMP. USA vinner några småbrickor och på upploppet hittar Demuy-Kranyak 3NT när 4 går bet på korsstöld. 1-36 i IMP översätts till 2.55-17.45 och nu är vi nere på tionde plats med drygt 11 VP upp till åttondeplatsen.

Mot Danmark vilar Johan och Fredrik och danskarna får tidigt i matchen 4 på rätt hand och jag kan inte hitta hjärter ess ut från AQTxx upp i en sangöppning, medan singelhjärtern sitter som gjuten vid andra bordet. Men vi kommer igen genom att bjuda och spela hem varsin slam samtidigt som Danmark bjuder en egen med bet. Holmgången slutar 13.52-6.48 och vi kryper lite närmare, tionde plats med drygt 7.5 VP upp till åttonde.

Round Robin – dag 7

Sista dagen och det ser tufft ut, men ändå inte omöjligt, bara vi kan stå emot ledarna Bulgarien, eftersom vi som avslutning har två lag på den nedre halvan, Canada och Egypten. Freddan och Joppe samt Tommy och jag inleder mot buggarna. Jag är lite för försiktig på en bricka där vi kan ta fast dem i 3 för 500, men vi får nöja oss med 200 in. Vid andra bordet hittar inte Freddan trumf ut mot 4 så brickan kostar 9 IMP. Vi får in några delisbrickor och mot slutet är det ganska jämnt, men då bjuder bulgarerna en fullständigt genomusel 6 i zonen som står, vilket ger 12 bulgariska IMP och 14.39-5.61 i matchen. Man ska kanske inte skylla på otur, men i den här turneringen har det hittills varit som förgjort med (lågfärgs)slammarna och jag vet inte hur många VP vi förlorat på dem. Läget ser nu hopplöst ut då vi är nästan 17 VP efter Brasilien på åttonde plats.

Men kanske, kanske finns en chans om vi kan slå Canada rejält till att börja med. Tommy och jag står över och följer dramat på Running Scores, men tyvärr bjuder Johan och Fredrik en anständig klövergrand. Med 3-0 i trumf och hjärter dam fel går den bet och kostar 16 IMP. Canada spär på med 6 som normalt sett inte är hemma med aktuell sits, men Joppe spelar naturligt ut sin singelklöver vilket föranleder spelföraren att taka ut trumfkungen bakom. Åh, dessa förbannade slammar! Vi får med oss 5.00-15.00 och det enda positiva med denna omgång är att Brasilien åker på ännu mer stryk, så inför sista omgången ser det ut så här (motståndare i sista omgången och deras placering inom parentes):

8 Brasilien 221.78 (Bulgarien – 1)
9 Danmark 217.82 (Singapore-15)
10 Sverige 206.74 (Egypten-19)
11 Japan 206.60 (Nya Zealand -16)

Vi kan hoppas att brassarna får rejält med däng mot Bulgarien, men samtidigt ska vi i princip blitza mot Egypten, ta in drygt 11 VP mot Danmark och hålla Japan bakom oss. Hur fasen ska detta gå till? Johan och Fredrik står över och innan vi går iväg för halvleken säger jag och Freddan i alla fall till varandra: ”Nu går vi ut och fixar ett mirakel”.

Hur det egentligen gick till får ni fråga dem som satt och tittade på running scores och BBO, men i vår match rasar IMP:en in och vi leder med 47-0 efter nio brickor. Samtidigt kör bulgarerna över Brasilien och Danmark går kräftgång mot Singapore. Tyvärr ångar Japan på och leder med en miljard IMP känns det som. För säkerhets skull har Chen-Furuta tre pråmbrickor kvar på slutet, men mirakulöst lyckas Kiwis vid andra bordet täta alla dessa brickor.

Själva har vi förstås ingen aning om denna dramatik och när Tommy och jag kommer ner för att jämföra ser alla tämligen deprimerade ut, så man tror sig veta vartåt det lutar. Under jämförelsen ser vi i alla fall vad alla andra redan sett, att vi är på väg mot en storseger. När vi scorar in sista brickan skriker Janne högre än en indisk biltuta ”Det räcker för helvete, vi är i kvarten!!”. Jag blir alldeles chockad och kan liksom inte ta in vad som just hänt. Om jag varit utomstående hade jag gladeligen givit 1000 i odds om någon velat satsa på oss, men detta bevisar ju bara att man aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, ska ge upp. Och det konstigaste av allt, hur fasen kunde de hålla masken så bra? Spela inte poker mot de här grabbarna!

Round Robin – sammanfattning

Det räknades förstås ut en butler också. För att ge dem mer rättvisa har jag här korrigerat de officiella scorerena genom att subtrahera eller addera medelvärdet på butlerscoren för de par man mött. Då ser det ut så här:

Joppe & Freddan +0.39
Niklas & Tommy +0.19
Johan & Fredrik -0.27

Denna lista styrker väl egentligen vad vi redan konstaterat inom laget, nämligen att Joppe & Freddan var klart bästa par och utan dem hade vi inte varit i kvarten. Samtidigt har Tommy och jag så här långt gjort en godkänd debut medan Johan och Fredrik spelat under sin förmåga samt haft en hel del otur. Man ska minnas att man alltid vinner och förlorar som ett lag och det är lagets resultat som är det primära, men när man spelar på så här hög nivå måste man kritiskt granska allas insatser och då är butlern ett bra hjälpmedel, i alla fall om det är ett rimligt antal jämförelseresultat. När antalet bord blir färre är butlern av mindre värde, vilket är en av anledningarna till att det vanligen inte finns några butlerresultat från kvartsfinalerna och framåt.

Följ den spännande fortsättningen: Indian summer – VM i Chennai 2015 - del 2- slutspelet på denna sida