Per Leandersson lämnar uppdraget som kapten för de svenska juniorlandslagen.
– Det är viktigt att fortsätta satsa på U16-klassen, då löser sig det andra, säger han.

De svenska juniorlandslagen har de senaste åren nått fina framgångar internationellt.
Nu senast i EM i Tromsö då det blev två silver (U21 och U26) och ett brons (U16).
Juniorkaptenen Per Leandersson kan lägga ytterligare ett några medaljer, VM-guld 2014 i U21 i Turkiet, EM-guld 2013 och brons 2011 till handlingarna.
Skillnaden mellan att lyckas i ett EM jämfört med VM tror sig Per Leandersson ha nyckeln till.
– Vi måste helt enkelt bli bättre i cupspel. Under Bridgefestivalen finns Chairman´s Cup, men annars är det svårt att hitta tävlingar som passar.

Nu är det inte bara medaljerna som den avgående juniorkaptenen kan se tillbaka på.
– Jag rankar vårt juniorlags sjätteplats i en amerikansk national riktigt högt. Det är den bästa placeringen för ett juniorlag genom alla tider.
Också segern för några månader sedan i Holland i lagtävlingen (U26-klassen) White House juniors värderar den avgående kaptenen högt.
– Vi hade ett lag där samtliga spelare var under 20 år. Det är den största årligen återkommande tävlingen utanför EM och VM, säger Leandersson som tillträdde 2011.
Hur förklarar du framgångarna?
– Det har gått väldigt bra och det finns flera förklaringar. Sammanhållningen är viktig. Vi tar hand om nya spelare och det finns ett engagemang kring alla lag i truppen. Man spelar för varandra och det finns alltid något glädjeämne.
Men det är inte allt.
– Vi har försökt öka träningsdosen och kört systematiserad träning/läger. Där har P-O Sundelin (landslagscoach) varit helt avgörande, menar Leandersson.
Stockholmaren tror att detta har lett till att juniorlandslagsparen blivit mer synkroniserade.
– Är det en invit eller inte? När ska man bjuda två spader och när ska man inte göra det? Rent tekniskt blir många ungefär lika bra, men om man är överens om sin egen filosofi har man en stor fördel.
Juniorlandsslagsspelarna vet vid det här laget vad Per Leandersson vill.
– Jag vill att man ska träna och inte bara spela. Budträning är en viktig del. Spelarna måste känna att de vill träna, inte att de måste.

Men nu, efter fyra år, känner Per Leandersson att det får räcka. En annan familjesituation gör att han inte längre hinner lägga ned den tid som krävs för att juniorlandslaget ska kunna fortsätta att nå framgångar.
– Det kanske blir 30 dygn per år som jag lägger ner ideellt. I junior-EM i Tromsö handlade det om nio dygn som jag var borta. Till det får man lägga till alla förberedelser som ska göras. För mig har det varit ett beslut som successivt växt fram.
Vem som ska ersätta honom är i skrivande stund oklart.
Hur ser du på din ersättare?
– Den som får uppdraget måste sätta sin prägel på juniorlandslaget och ha sitt upplägg.
Det har varit några framgångsrika år, blir det fler svenska framgångar framöver?
– Inte per automatik, det går absolut inte att slå sig till ro. Det måste tränas på.

Per Leandersson tycker att det är viktigt att fortsätta att satsas på U16-klassen.
– Lyckas rekryteringen där löser sig det andra. Det finns mängder av bridgetalanger, men vi vet inte om dem.