Svenskorna i öppet rum skickade ju upp japanska Shimazaki på femläget, ett kontrakt som var dödsdömt efter att försvaret inlett med klöver till knekt och hjärter till kung och ess.

Maria Grönkvist fortsatte nu med sin sista klöver, spelföraren stal, plaskade ned spaderess som fällde kungen, trumfade ut och hade inga problem att göra rätt i ruter. Spelföraren kunde dock inte bli av med sin hjärterförlorare och var tvungen att notera en bet då det bara fanns tio stick att vinna.

Mer intressant var det ju i slutet rum, där Emma Övelius blev spelförare i fyra spader. Skulle japanskorna hitta det betande försvaret? Nej, även där var det klöver till knekt, hjärter till kung och ess och mera klöver…

Den fråga Öst borde ställt sig är: Borde inte partnern ha tagit för en av sina klöverhonnörer innan hon vände i hjärter om det fanns ännu ett klöverstick att vinna när man vet att hon förfogar över såväl ess och kung i färgen?

Alas, man borde försöka ta för sin hjärterdam och står den, spela ännu en rond vid vilket partnern kan stjäla högt för knekten som senare ställer upp vår spaderkung till det betande sticket då den drar trumfesset.

Avslutningsvis, det hade varit ett läckert försvar - nu missade man det på båda borden och man måste ju undra över japanska omdömet då man med Öst hand bara ”orkar” bjuda 2 hjärter när partnern öppnat!

Läs alla Micke rapporterar | Läs alla nyheter från World Bridge Games