Det stora samtalsämnet bland publik och funktionärer i slutmatchens första halvlek blev denna storslam:

Utfallet var minst sagt nedslående: bara sex av de tolv Nord-Syd-paren tog sig till 7 hjärter i denna vår högsta lagdivision.

Man kan väl anta att alla öppnar med 1♥ oavsett system. Redan där måste Nord rimligen börja känna vittringen. Visserligen är den egna trumfen lite oroande men den gedigna sidofärgen väger i gengäld tungt.

Om Väst inte tycker att hans hand är värd ett inkliv i zonen, ger 2NT-kravet Nord en lugn start för fortsatt undersökning. Det gör det för övrigt i flertalet system även över 1♠ och 2♠.

Från Nords horisont kan Syd förstås ha en mardrömshand med klen hjärter och värdelösa honnörer i spader och ruter. Men det har man ju gott om tid att klara ut. Och nog måste Syd någon gång kunna visa att handen är långt bättre än ett absolut minimum.

Bjuder Öst-Väst ett antal spader kan det bli lite trångt – men då är det i gengäld uteslutet att Syd har den riktiga skräphanden.

Till saken hör också att Nord bara behöver identifiera fyra kort: spaderess och ess-kung-dam i hjärter. Det går alldeles utmärkt med den vanligaste av slamkonventioner.

Vad som i detalj orsakade de sex haverierna lär inte gå att klarlägga av såväl tids- som psykologiska skäl. Ett fall kan emellertid återges:

Vi kan strunta i 3-tricksbuden – även om de borde ha klarat ut att Syds hand är långt ifrån minimal. Att Nord ändå garderade den esslösa öppningshanden antyder att så inte var fallet – vad tjänade buden då till?

Men när Syd nu har de tre essvärdena, varför inte också visa hjärterdam med 5NT på vägen?

Ibland får man en känsla att mer eller mindre komplicerade systemlösningar slagit ut logiken och det sunda förnuftet.

Visa alla … |   Nyheter   |   Dag för dag   |   Matchens giv