Bra träning i Paris

Under helgen 9-11 februari bjöd det franska bridgeförbundet in ett svenskt och ett turkiskt damlag att delta i en del av de franska uttagningstävlingarna inför EM i Ostende 9-16 juni.

Spelarna som representerade Sverige var Ida Grönkvist - Cecilia Rimstedt, Kathrine Bertheau - Jessica Larsson och Ylva Johansson - Louise Hallqvist. Med för att observera spelet var kapten Kenneth Borin samt coach Carina Wademark.

Resultat

Sammanfattning av helgen

Alla utom Cecilia reste till Paris på torsdagen, vi reste lite olika tider där Kenneth, Kathrine, Jessica och undertecknad var först på plats.

Vi landade på Orly och hade gott om tid för att ta oss fram till hotellet. Vår ambition var att åka med kollektivtrafiken, men då det snöat några mm i Paris var delar av spårsystemen nedstängda och bussar inställda så efter över en timmes forskande av alternativ slutade det med taxi.
Som vanligt vid sådana här ställen blev man förmodligen lurad på minst ett par hundra kronor, men ingen av oss klarar av att argumentera på franska, så det var bara att betala och se glad ut.

Väl framme på hotellet lastade vi bara av vår packning och begav oss ut för att leta lite lunch, det var lite svårare än vi trott då vi bodde lite avsides. Det slutade med inhandling av lite sallad, ost o chark som intogs på kaptenens rum.

Ett par timmar senare dök Ylva och Louise upp, de landade på den andra flygplatsen i Paris, Charles de Gaulle. Då Louise tagit kollektivtrafik därifrån tidigare gjorde de detsamma även nu. De hade inte koll på de nedstängda spårsystemen och fick krångla sig runt stora delar av Pars, efter ca 2 ½ timma kom de äntligen fram till hotellet, lagom tills det var dags att gå på middag.

Frankrikes landslagsansvarige, Philippe Cronier, hämtade upp oss och de turkiska damerna på hotellet för middag på en närliggande restaurang, vi åt en förrätt och en huvudrätt där Kathrine försökte be om en carpaccio till förrätt trots att den stod under huvudrätt. Servitören försökte påpeka att det var mycket mat, men de kom överens om att ta bort tillbehören och servera en mindre portion och Kathrine lovade att ändå äta upp fisken hon beställt till huvudrätt.
In kom en gigantisk portion med ganska tjockt skuren carpaccio och ett berg av ruccola, Kathrine åt nästan halva, men åt upp fisken som utlovat och belönades med en hel skål med clementiner för avklarat uppdrag Smile

Runt 22-tiden var vi åter på hotellet och de som skulle spela gick på rummet för en skön natts sömn. Kennet och undertecknad hittade en fotbollsmatch att följa medan vi väntade in Ida som skulle anlända lite senare.

Ida hade ett äventyr i sig då hon hamnat på stand by i Stockholm pga att planet var överbokat.
I sista stund löste det sig dock och hon kom fram till Paris utan vidare missöden. Även Ida fick ta taxi och trots att hon påpekat för chauffören att hon ämnade betala med kort sa han efter en stunds åkande att han skulle stanna vid en uttagsmaskin så hon kunde ta ut pengar. Ida pratar franska och lät sig inte luras lika lätt som oss andra, det slutade med att chauffören fick vända och köra henne tillbaka till flygplatsen utan betalning!

Nästa taxi körde henne till hotellet till betydligt billigare taxa än för oss andra.
När vi hade säkrat att Ida fått ett rum drog vi oss alla tillbaka för att gå till sängs.

Fredag

Vi träffades till frukost och Louise hade haft en tung natt med feber. Vi letade upp ett apotek och fyllde upp med alvedon, näsdukar, nässpray etc. Det blev ingen toppstart för Louise och Ylva som gjorde come back i laget, senast det begav sig var vid EM i Montecatini 1998. Efter 17 års uppehåll började de åter att spela bridge för ett par år sedan och har bestämt sig för att försöka ta sig in på den internationella arenan igen.

För att göra det svenska laget komplett anlände Cecilia på fm och strax före 12 tog vi spårvagnen till det franska bridgeförbundet, där spellokalen ligger. Vid spårvagnen var biljettautomaten trasig så vi fick ”planka” vår resa vilket kändes sådär, men det gick bra.

När vi kom fram möttes vi av en lokal som förmodligen höll runt 15 grader i temperatur. Vi från Sverige var rustade med både varma jackor och mössor/halsdukar, men de stackars turkiskorna som kom från 20 graders värme, hade svårt att hålla värmen.
Då Paris inte är vana vid att ha minusgrader och snö hade de inte satt igång värmesystemet i huset. Det var bara att stå ut och de lovade att det skulle vara uppvärmt till lördagen.

Efter spelet gick vi på ännu en trevlig middag där de svenska damerna kände sig lite osociala med genomgång av samtliga 48 spelade brickor. Philippe var dock glad att se att vi är så seriösa med spelet och på slutet övergick de till engelska, så de var förlåtna. Louise feber ville inte ge med sig så hon och Ylva tog sig hem till hotellet direkt efter spelet, tog lite snabbmat och stupade i säng med en laddning alvedon.
Övriga anlände till rummen strax före midnatt och somnade sött.


Då det här var det franska damlagets första etapp av tre, i deras uttagningstävling till sommarens EM i Ostende, var upplägget att de franska damerna satt NS vid alla bord och vi samt turkiskorna satt ÖV, därmed fick vi ett resultat för NS och ett för ÖV. För fransyskorna innebar uträkningen att de fick poäng 10, 8, 6, 4, 2, 0 efter helgens resultat och sedan detsamma de två kommande tillfällena då de spelar mot Danmark/Holland en helg och sedan Italien den sista. De tre dampar som har flest poäng efter tre tävlingar får spela EM.
För oss övriga var det 100vp/rond att spela om.
Då vi enbart mötte fransyskorna kunde vi inte påverka vår ställning via inbördes möten mot Turkiet utan det gällde att ta vara på varje bricka för att skapa VP.
Ett av de turkiska paren tog tidig ledning på ”vår” ledd och Ylva/Louise fick kämpa lite med feber och orutin, våra två rutinerade par levererade stabilt spel och låg hack i häl på turkiskorna.

Lördag

På lördagen skulle 60 brickor avverkas. Lokalen var nu uppvärmd och spelet flöt på bra för alla.
Louise feber höll i sig, men hon kämpade sig tappert igenom dagen med feberrosiga kinder. På slutet av dagen var det svårt att fokusera och även denna kväll var det bara att ta sig hem till hotellet och kasta sig i säng.

Övriga skulle i kväll ha en större middag med alla lag, men flera av fransyskorna samt hela det turkiska laget var slitna och lämnade återbud. För oss som var kvar blev det en mycket trevlig trerättersmiddag.
Efter en lång speldag och några timmars middag stupade vi i säng närmare 01 på natten.

Söndag

På söndagen återstod tre matcher. Ylvas feber var äntligen nere på behagligare nivåer medan Kenneth verkade ha tagit över den. Eftersom Kenneth bara bevakade spelet fick han inte så mycket kvinnliga sympatier denna dag Smile

Ställningen på vår ledd i tävlingen var att ett turkiskt par fortfarande låg i ledning, 48 vp före Cecilia/Ida och ytterligare några före Kathrine/Jessica. Målet var att ha svenskt i topp vid tävlingens slut. Totalt hade det svenska laget fler VP än det turkiska laget och bland alla deltagande par var det Frankrike, Turkiet, Sverige, Sverige, Frankrike på flest VP.

Det blev lite spännande, men till slut hade vi Cecilia och Ida i topp 3 VP före ett turkiskt par, därefter Kathrine och Jessica. Ylva och Louise var självklart påverkade av att Ylva spelade med hög feber fredag-lördag, men de tyckte det var riktigt roligt att vara med igen och fick värdefull träning med många brickor, skärmar och väldigt bra motstånd. Det blev en lång, intensiv, men väldigt trevlig helg för damlaget i Paris.

Resultat

Vårt flyg gick inte förrän 20.45 på kvällen så vi hade gott om tid att ta oss till flygplatsen. Vi gjorde nu ett nytt försök med kollektivtrafiken.

Pendeltåget hade fortfarande inga fungerande biljettautomater så trots att vi vid varje tillfälle försökt göra rätt för oss ville man inte ta emot våra pengar. Nu kändes det än obehagligare när vi skulle åka såväl spårvagn som tunnelbana och tåg. Enligt internet skulle det kosta tre biljetter att ta sig till Charles de Gaulle, första delen, med spårvagnen, fick vi som under hela helgen planka. Nästa del var tåg, men inte heller där fanns varken fungerande biljettautomat eller bemannad biljettförsäljning, de hade stängt på söndagar..

Vi hoppade på ändå och hoppades att en ev kontrollant skulle ha förståelse. Vi skulle byta tåg i Notre Dame, men här kom nästa överraskning då tåget inte stannade på den stationen och vi hamnade två stationer längre bort. Vi klev av och var nu ”inlåsta” i tunnelbanesystemet där vi inte kunde komma ut utan biljett och det inte fanns några automater att köpa biljetter i…
Vi lyckades till slut bli utsläppta och hittade dessutom en fungerande biljettautomat!
Vi köpte äntligen biljetter till alla och fick via tunnelbanesystemet leta oss fram till en station som hade tågförbindelse med flygplatsen. Efter drygt två timmar var vi på plats och irrade runt lite innan vi satte oss på Starbucks och väntade in avgång.

Sammantaget har vi haft en både rolig och nyttig helg där vi hoppas och tror att de franska spelarna och ledarna haft lika mycket nytta av oss som vi av dem.
Vi är mycket nöjda med våra spelare såväl vid som utanför de gröna borden.

Vi tackar ännu en gång det franska bridgeförbundet för en oerhörd gästfrihet och generositet, det är väldigt värdefull träning mot bästa möjliga motstånd och vi hoppas på att bli inbjudna igen.