Inte så att det är fel med lite temperament men en av svårigheterna med tuff lagbridge är att hålla det under kontroll. En dålig bricka blir det då och då men det gäller att inte låta den påverka fortsättningen och ge sig in i ”det dyra spelet revansch”. Inledningen av andra halvlek mellan Scania och No Trumph gav en påminnelse om detta.

Scania ledde i halvtid med 59-28 och detta var andra halvlekens första bricka:

Vid ena bordet tog sig Andersson och Bennet till stillsamma 2 spader och fixade det med ett övertrick.

Göteborgarna vid andra bordet lyfte sig däremot i håret:

1♣ = 17+

Det blev förstås klöver ut till esset och klöver i retur. När Fredin duckade för att hålla förbindelsen öppen fick bordet den ingång som behövdes för spadermasken. Fem stick i spader, två i ruter, ett i klöver och ett i hjärter var precis vad som behövdes.

Det var sannerligen inte lätt att inse vad som höll på att hända. Men om Fredin tar klöverkung och slår ifrån sig med en tredje klöver kommer Syd inte in till bordet och straffen är ofrånkomlig om inte Syd hittar att ta ut ess-kung i ruter och spela spader till åttan. Det gör han nog inte.

Nog fick jag en känsla av att det här följde med till nästa bricka.

Där hade Fredin denna hand:

♠ T32 ♥ T764 ♦ AK ♣ K432

Budgivningen inleddes så här:

1♦ var något slags slaskruter.

Nej, jag tror inte att Peter kliver in särskilt ofta med den handen i det läget. Men nu gjorde han det med 2NT, som ledde till 3♥X för -500.

Red:s komplettering:

Sedan följde ytterligare tre minusbrickor som gjorde att ställningen var 0-42 inför andra halvan av halvleken.