Jag har hållit i många möten/utbildningar/träffar, och vet att det finns det ett ögonblick som slår alla andra när man ägnar sig åt den typen av yrkesutövning:
När den sista anmälda deltagaren har kommit fram. 

Den lycka, harmoni och frid man upplever i det ögonblicket är oslagbar. Det är ledarskapets homerun, touchdown, straffräddning och storslam med en gång! 

Igår krävdes visserligen en nödutryckning till Norrtälje för att plocka upp fem trötta och mycket hungriga smålänningar som drabbats av tågresandets nyckfullhet under resan norrut (stort tack till Karl Asplund Sivelind för hjälpen!) Men när de väl var på plats kunde följande sensationella slutsats dras:
Vi hade 36 anmälda spelare den 29 september, och varendaste en dök upp!! Ingen fick förhinder, ingen glömde bort, ingen ställde in och ingen blev sjuk (med reservation för att någon av galningarna som badade igår kväll kan ha ådragit sig lunginflammation). Faktiskt vet jag inte om jag upplevt det någon gång tidigare.

Så snart helgens SM är färdigspelat tänker jag söka upp vinnarna, lägga huvudet på sned och säga:
Jag fick 100%, vad fick ni?

Tidigare inlägg:
1: Massor av (hand)sprit!
2: Nathaniel första deltagare på plats