I somras vann, som den minnesgode säkert kommer ihåg, Sverige EM i U21-klassen med 1 IMPs marginal framför Israel. Redan på prisutdelningsceremonin diskuterade den israeliske kaptenen Dany Loonstein och jag om ett möjligt utbyte. Efter en del kommunikation, bl a hjälpt av Jan Kamras, beslutades att vi kunde komma och träna mot dem första helgen i februari, och det är alltså något som just ägt rum.

Juniorerna själva, när de pustat ut en smula, skriver något om händelser under resans gång, så jag nöjer mig med lite fakta och egna konklusioner.

• Israelerna (IBF) tränar sina juniorer målmedvetet och disciplinerat. Varje juniorklass har sin kapten och sina coacher.
• Israels U21-lag är faktiskt yngre än vårt (och Sveriges U21 är inte gamla) med medlemmar mellan 14 och 17 år.
• Deras normaldos för träning är i 14 brickorsomgångar, vilka sedan direktanalyseras – man beräknar 2 timmars (!) genomgång för 14 brickor och ansvarar för detta gör tidigare juniorvärldsmästaren Bar Tarnovsky
• Vi spelade och bodde (generöst sponsrat av IBF) i Ra’anana nordost om Tel Aviv
• Israelerna vann första dagens tre segment (vi spelade så småningom mer än 14 brickor per pass) med stora siffror. Sverige vann andra dagens tre segment, först trevande och så lite större.

En hand från andra dagens inledning:

• 3 ♣ = 6-9 hp med minst 4-kortsstöd i spader

Vem bjöd för mycket? Själv tycker jag konservativt ”bägge två”. Budet ”dubbelt” på höga nivåer återkom som tema på flera händer och man enades om att Väst borde ha dubblat 4 ♠. Just denna gång ser ju Öst att Väst näppeligen har någon överstark sang eller trumfstick att komma med. Sannas argument var att hon ville sätta press på N-S, och det gjorde hon förstås – men även på partnern (och med rådande zoner får man väl närmast betrakta 4 ♥ som överföring till 4 ♠).

En annan fråga är vad X på 3 ♣ hade betytt? Intressant var att det rådde olika uppfattningar om detta även inom paren. Hade Väst inte sagt dubbelt spelar nog de flesta så att X av ett konventionellt stödbud är en upplysningsdubbling av fiendens färg, men när partnern redan UD:at?

Kontraktet 5 ♥ gick 4 lugna zonstraffar. Katastrof? Nej, ingalunda, Castor och Erik tog in 2 800 i 6 ♦ redubbelt (!), den enda gång jag kunde konstatera grov israelisk odisciplin. 20 IMP plus en övertricksIMP i detta lördagens första pass gav imponerande segern 21-20 till blågult, en inledning till vår vändning….

På söndagen tillät vi oss en utflykt till Jerusalem och fortsatte till Döda Havet där laget hade större flyt(!). För att ingen ska uppröras av någon extravagans ska förtydligas att vi förstås själva stod för kostnaderna för denna dags aktiviteter.

Bridgen då? Först och främst förekom många mycket intressanta händer, och då menar jag inte märkliga slammar och skvisar, utan ”bread-and-butter”-givar där man skulle bjuda, och inte minst konkurrera, riktigt.

Det förekom mycket slarv från svensk sida, men det är inte min avsikt att peka ut individer eller par här. Israelernas disciplin betalade sig utan att man för den skull briljerade – men nu är ju inte briljans något som man vanligen vinner med. Svenskarna försökte tre (!) gånger spela utgång med nio-korts trumf, dock med längden hos motståndarna och i ett fall med egen spelbar storslam i korten.

Eftersom man märker att alla fem har god blick för spelet och ofta(st) gott omdöme så är det lite synd att man slänger bort poäng på rätt dumma saker och missförstånd. Juniorer är ju traditionellt förtjusta i att komponera system, men en liten utrensning i floran är nog påkallad på sina håll. Framför allt sista segmentet spelade vi lugnt och sansat och se: poängen flöt in!

Så, vi har vår uppgift ”cut out for us” månaderna som kommer!

Laget uppträdde som alltid som fina ambassadörer för svensk bridge!