Det svenska laget bestod av:
Harry Hjorth Warlenius - Ivar Lichtenstein
Andreas Abragi - Filip Asplund Sivelind
Klara Gustafsson - Tobias Bern

Såväl Andreas som Brink öppnade med spärrande 3♣. Det följer inga skolböcker men i första hand i ozon mot zon gäller lite andra regler. För att det ska bli dyrare än en motståndarutgång krävs att kontraktet ska gå minst fyra dubblade bet. Den främsta fördelen är att det spärrar två obegränsade motståndare men bara en partner. Hursomhelst kunde Filip och Drijver båda nu se en billig klöveroffring på lämplig nivå. Drijver valde ett direkt hopp till 5♣ för att ta bort maximalt med budutrymme. Detta kunde Ivar upplysningsdubbla och Harry bjöd 5♠ som blev slutkontraktet. Försvaret började med två ronder klöver. På den andra sakade Harry en hjärter på bordet och stal på handen. Spader till dam och ess följde, och sedan spaderknekt i nästa stick. Sedan spelade Harry en hjärter medan han fortfarande hade en spader kvar på bordet för att kunna hantera en klövervända. När Drijver duckade hjärteress var det bara att ta ut trumfen och casha rutern för jämn hemgång.

Filip valde i stället att passa på 3♣. Franceschetti dubblade och Setton testade 4♠. Nu återkom Filip med den offring han hela tiden planerat, 5♣. Franceschetti dubblade igen och när ingen hade något att tillägga blev det en dubblad bet. För detta fick Appleparet dock bara in 100 poäng vilket gav 11 svenska IMP.

Nästa bricka kan vi höra Andreas berätta om själv:

Efter en lite hård, men ändå någorlunda rimlig budgivning hade jag blivit spelförare i 4♥. Väst hade i och med sin budgivning spikat sig med all försvarets styrka, något jag givetvis hade i åtanke under brickan. Väst började med ♣AK (alla följde färg) för att sedan fortsätta med en låg trumf. Det såg minst sagt tungt ut. Ett garanterat spadertapp gjorde att jag behövde lösa rutern utan tapp. Dessutom behövde jag sedan kunna försörja de återstående spader- och ruterförlorarna utan möjlighet att dra ut trumfen. Men små chanser är större än inga chanser, så efter en kvarts lång tankepaus lät jag bordet följa färg lågt för att vinna med esset på handen. Ruter till mask och ♦A fällde planenligt öppningshandens ♦Kx. En andra trumfrond följdes upp med ruter till knekt på vilken väst sakade en klöver. Nu kunde jag i princip fastställa hela sitsen. Hade väst haft den sista trumfen hade han stulit. Detta innebar alltså att han hade 2♥, 2♦, 5♣ och därmed även 4♠. I och med att jag sedan tidigare placerat honom med samtliga utomstående poäng behövde det aktuella läget vara detta:

Med öppna kort är det ganska enkelt. Dra den sista trumfen och stjäl sedan en ruter. Väst hamnar i en ovanlig typ av skvissituation, en trumfskvis utan tempo. Han kan hålla fyra kort. Sakar han ned sig till ♠KQ-punkt spelar jag helt enkelt ♠A och mer spader vilket ställer bordets knekt. Vid bordet sakade han i stället en klöver. Detta gjorde att jag kunde stjäla en klöver med bordets sista trumf och därmed ställa min sista klöverhacka för det tionde sticket. Jag måste säga att efter mängder av spelföringsträning var det otroligt skönt att få upp en bricka lik de man tränar på. Det här var första gången jag fick upp denna typ av skvis vid bordet och det lär dröja ett bra tag innan den kommer igen. Hela given:

Den sista brickan var mot Texan Aces, det till stor del indiska laget som till slut vann hela kvalet.

Klara uppvärderade något aggressivt sin hand till 14-16 och öppnade med 1NT. Tobbe hade redan nu slamambitioner och visade systemenligt sina två färger. Klara bekräftade sedan att spadern dög när hon bjöd 3♠. Nu var det upp till Tobbe att planera sin fortsatta budgivning. Ett alternativ är att hoppa direkt till 5♥, Voidwood. Men Tobbe ville ta reda på om partnern hade ♦K, ett väldigt viktigt kort för att slammen skulle gå hem. Därför började han med kontrollbudet 4♣, och när partnern visade ♦ hade han fortfarande möjligheten att bjuda 5♥ som essfråga med renonshjärter. Klara bjöd 5♠ enligt 0314 och en något besviken Tobbe fick passa ned det i avsaknad av två ess.

På det andra bordet bjöd sig Texan Aces mer okontrollerat till slam och när spaderkung satt rätt var det inte mycket försvaret kunde göra för att hota hemgången.

Stort tack till SBF som stod för hela startavgiften och god fortsättning till hela bridgesverige!