Svensk bridge står inför stora utmaningar. Förbundet har tappat medlemmar efter pandemin och för att vända den trenden görs olika satsningar, där Minibridge Cup som drogs i gång förra året är en. En annan satsning är den som går under målområdet ”tävlingar för alla”, där det i år är premiär för den nya SM-klassen Hcp 30+. Det är en tävling som vänder sig till spelare med 30 eller högre i handikapp.

– Vi måste vara lyhörda och göra allt vi kan för att erbjuda våra medlemmar de tävlingar man vill ha. Därför hoppas vi att den nya SM-klassen ska lyckas. Den vänder sig till spelare som tycker det kan vara svårt att hävda sig mot den absoluta eliten, menar Löfgren.
Alltså klubbspelare med en del erfarenhet likväl till mindre rutinerade.
Tävlingsbridge eller trivselbridge får enligt Martin Löfgren inte vara varandras motpoler.
– Alla som spelar vill ju ha ett resultat när kvällen på klubben är slut.
Kvalet till premiären för den nya SM-klassen Hcp 30+ spelades ute i distrikten under våren där antalet kvalspelare avgjorde antalet platser i finalen. Själva finalen avgörs över 86 brickor under två dagar på Bridgefestivalen.

Ute i distrikten har det varit blandat intresse för tävlingen.
Det är något som förvånat Martin Löfgren.
– Det är en bra fråga varför det skiljer sig så mycket åt. Vi har ju varit ute i distrikten. Nu gäller det för distrikten att lyssna på varandra.
Nio av 21 distrikt hade inget kvalspel alls, men då ska man komma ihåg att några distrikt är små.
Av flera olika anledningar finns ett motstånd mot tävlingsspel utanför den egna klubben hos många spelare. Det kan till exempel handla om resor, för tufft motstånd eller för många brickor.
Därför fick distrikten själva bestämma hur just deras kvalspel skulle läggas upp.
– Det kan vara simultankval, korv- med bröd och färre brickor. Tävlingskommittén har lämnat fria tyglar. Där man lyckats har man tänkt fritt när det gäller formatet, säger Martin Löfgren.

Östra Mellansvenska distriktet genomförde sitt kval som simultantävling. Det visade sig vara ett lyckat koncept med spel i Linköping, Norrköping och Motala. ÖMBF bjöd också de 37 deltagande paren på en lättare lunch.
– Det gäller att göra det som är bäst för distriktet, säger Calle Ragnarsson, styrelsemedlem och den som också har hand om tävlingsfrågor i distriktet.
Stockholm lockade 103 par till kvalet, men är ett stort distrikt med många medlemmar. Halland fick också bra snurr på intresset för den nystartade tävlingen.
– Vi gjorde ett klubbmästerskap för våra spelare med handikapp 30 eller högre. Det spelade vi en vanlig tisdagskväll och då var inga andra spelare välkomna, berättar Britt Marie Warborn, tävlings- och utbildningsansvarig i BK Albrekt.
Något prat om att klubbmästerskapet skulle vara kval till DM var det aldrig tal om.
– Vi nämnde inte DM överhuvudtaget. Ett par andra klubbar, BK Allians i Halmstad och Åsa-Frillesås hade samma upplägg som oss och när klubbmästerskapet var spelat sade vi nu ska vi se hur det gick för resten av distriktet. Sedan bjöd vi dem som klarade sig allra bäst till finalen i Varberg.

Britt Marie Warborn har hela tiden velat avdramatisera själva tävlingsupplägget. Kanske är det därför de bästa spelarna från klubbmästerskapet och som tidigare i princip bara spelat på klubben, mest hade praktiska frågor när det var dags för distriktsmästerskapet.
– Rädslan fanns inte längre och nu gick de från den bekväma komfortzonen till att spela någon annanstans.
När väl DM-kvalet i den olika distrikten, tillika kval till SM-finalen var färdigspelat, kunde Hallandsdistriktet skicka åtta par till Örebro varav tre från Varbergsklubben BK Albrekt.
– Alla har tyckt att detta varit jättetrevligt. Så mycket positiv respons har jag aldrig mött tidigare. Nu slapp de mindre rutinerade spelarna de bra spelarna och fick möta par på sin nivå och de kunde spela avslappnat, säger Britt Marie Warborn.
Hallands Bridgeförbund (HBF) har också dragit sitt strå till stacken genom att bjuda på startavgiften för att delta i kvalet.
– Det tyckte vi att vi hade råd med eftersom det var ett så bra initiativ från Svenska Bridgeförbundet. Det är inte lika inbjudande om det kostar 140 kronor menar Warborn som också sitter med i styrelsen för HBF.

Någon förklaring till att andra distrikt inte ens lyckats få till ett kval tycker hon är tråkigt.
– Vi gjorde klubbmästerskapet lite extra festligt med många priser och det var både blommor och medaljer på distriktsmästerskapet till en låg kostnad. Det kommer fortfarande fram spelare och talar om hur roligt det var. Det gäller att se potentialen i det hela.

Skåne var ett distrikt där det var för få anmälda och där kvalet fick ställas in.
Thomas Andersson, som är ny kanslichef på Skånes Bridgeförbund sedan ett år tillbaka, ser ett par förklaringar till det magra intresset från spelarna.
– Jag är relativt ny på jobbet och haft mycket att sätta mig in i, men det är ingen ursäkt i sig, säger han och fortsätter.
– Känslan var att de som var aktuella hellre ville spela på klubben. Skåningarna är bortskämda och de vill inte åka från Kristianstad eller Ystad till Malmö för att spela ett kval. För norrlänningarna är tio mil en fikatur.
Han känner det lite som ett misslyckande att det inte gick att få ihop ett kval.
– Nu har jag suttit ett år och nu får vi titta på hur andra distrikt gjort. Varför har de lyckats och inte vi? Det jag skulle vilja göra är ett klubbkval för att få upp intresset. Då behöver spelarna inte heller åka. I vår stora tävling Allemansträffen spelas ju finalen på fyra olika orter i Skåne med kvalspel på klubben först. Vi skulle kanske kunna göra något liknande med Hcp 30+, funderar Thomas Andersson.
– Det skulle vara tråkigt om vi inte fick till ett kvalspel nästa år, men det löser sig inte av sig självt.
I finalen i SM-par Hcp 30+ gör 44 par från tolv distrikt upp om guldet.