En legend och förebild för många bridgespelare har lämnat oss.

Klubben lyfter fram allt vad Hans-Olof Hallén gjort för klubben och för Svensk bridge.

MINNESORD av Fredrik Jarlvik

Hans-Olof ”Hasse” Hallén har lämnat oss.
Hasse var en bridgespelare och bridgearbetare av högsta rang. Under tidigt 50-tal kom han från Göteborg till Lund som student och började spela bridge på LUCK. En av hans första partners hette ”Askenberg”, som skulle visa sig vara Alvar Stenberg som hade skrivit lite slarvigt på en lista för lediga partners. Deras partnerskap och vänskap blev långvarigt med stora framgångar tills Alvar alldeles för tidigt gick bort. En annan partner i tidiga år var Ulf Hegethorn. De spelade bl a i OS 1960 i Rom och även i många andra stora mästerskap. Hasses och Ulfs sista tävling tillsammans var på deras hemmaklubb, Malmö Bridgeklubb, så sent som bara några veckor före Hasses bortgång.

Det är nog många som har fått uppleva en Hassedubbling. Hasse tyckte inte det var så viktigt att ha många honnörspoäng när man upplysningsdubblade. Det räckte ju bra med rätt fördelning tyckte han. Någon gång dubblade han min spaderöppning med ”fin” fördelning och 3-4 hp. Och Hasse var lika lycklig varje gång en Hassedubbling gav utdelning, vilket den ofta gjorde.

Hasse var en framgångsrik bridgespelare, men ännu mer minns jag honom som en fantastisk bridgearbetare. Tidigt 60-tal blev han medlem i Skånes Bridgeförbunds styrelse och bara några år senare, 1967, blev han anställd som kanslist. Det var välbehövligt för på den tiden var det dålig ordning på Skånebridgen.

Hasse brann speciellt för ungdomsbridgen och han har via skolorna introducerat bridge för säkert 10000-tals elever runt om i Skåne. Jag stöter fortfarande på de som från skolåldern minns att de kom en ”gammal gubbe” till skolan och predikade ett kortspel. ”Gubben” var såklart Hasse som då var i 45-årsåldern, och kortspelet var såklart bridge. Han kuskade runt överallt i Skåne i sin gamla Saab för att besöka skolor. En sak jag inte kan beskylla Hasse för är att vara praktisk lagd. En gång skulle han köra ut någonstans på landet i Skåne och lastade upp 8-10 bridgebord på biltaket. Det där med att förankra borden gick inte riktigt bra så i någon kurva gled alla bridgebord av och landade i diket. Det kunde slutat illa, men nu blev det mest en rolig historia.

Efter några år i Mörrum och Åkarp hamnade Hasse och Skånes BF:s kansli på Segevång i Malmö. Det var en liten trerummare och i grannlägenheten hade Hasse sin privata bostad. Jag tror bara att han sov där, men snacka om att ha nära till arbetet. Man var alltid välkommen till kansliet, det var bara att ringa på dörren och kliva in. Ja, att kliva in var inte helt lätt. Redan i tamburen fick man klättra över åtskilliga kassar med brickor. Väl inne i stora rummet fick man gå slalom mellan böcker, tidningar, pappershögar mm. Och i rummet längst in hade Hasse sitt skrivbord, jag tror i alla fall att det fanns ett skrivbord under alla papper, där han arbetade. I det som jag och säkerligen alla andra uppfattade som ett totalt kaos hade Hasse full koll. Frågade man efter något gammalt resultat sträckte han sig till någon av högarna och drog ut ett papper, precis det man efterfrågade.

En av höjdpunkterna på kansliet var när det var dragning i Skånes SM/DM för lag. Det var oftast på en fredag eller lördag med tydligt angivet klockslag. Förutom dragningen bjöd Hasse på hemlagad äpplekaka med vaniljsås.

Dragningarna var välbesökta och jag vet inte vad som drog flest besökare, dragningen eller äppelkakan. Hasse älskade äppelkaka och många andra sötsaker. På tal om sötsaker så hade jag och Hasse som tradition att varje gång vi var på väg hem från någon Riksstämma eller distriktsträff köra in i Vaggeryd och handla Vrigstads ostkakor. Vi tömde lagren på både Ica och Konsum och personalen tittade nog lite konstigt på oss när vi vandrade ut med ca 20 ostkakor var.

1994 ”tvingades” Hasse att sluta som kanslichef. På den tiden var en del av tjänsten (ungdomskonsulent) finansierad via bidrag från Malmö Kommun och då var man tvungen att gå i pension vid 65 år. Hade det inte varit så, vet jag inte om han hade slutat än. Jag är tacksam att Hasse tidigt hade tänkt mig som sin efterträdare.

Tro inte att Hasse slutade sitt bridgearbete med detta. Han fortsatte att arbeta inom både Skånes BF (Arbetsutskottet) och inom Sveriges Bridgeförbund (Lagkommissionen och Mästarpoängkommittén) m m. Utöver detta har han under alla aktiva år varit en flitigt anlitad tävlingsledare på såväl nationell som internationell nivå. Han har också varit en flitig deltagare på Sveriges Bridgeförbunds Riksstämmor under väldigt många år. När Hasse var där behövdes inga pärmar eller annat för att kontrollera uppgifter. ”Vi frågar Hasse”, kom det ofta från styrelsen. ”Oraklet från Skåne” som dåvarande ordförande Mats Qviberg så väl beskrev honom.

Förutom att kunna allt inom bridgen var Hasse bl a väldigt sportintresserad. Dessutom var han glad för Göteborgshumor och skrattade gott när man berättade en (i mitt tycke lite torr) historia.
Om Hasse inte var teknisk så var han alltid väldigt rättvis och korrekt i allt som skulle göras. Han tummade aldrig på något, utan allt skulle gå rätt till.

När Hasse fyllde 80 år så fick han som present av Skånes Bridgeförbund andel nr 1 i Skånebridgens Vänner (en stödförening för skånsk bridge som Hasse själv hade varit med att starta i början på 60-talet). Han uppskattade verkligen presenten och Hasse kan nog ses som nr 1 inom Skånsk Bridge också.

Jag kan inte räkna upp allt som Hasse har gjort och det finns otaliga fler minnen att berätta om. Hasse var en mycket god vän och han har lämnat djupa spår i min bridgevärld.