I utspel mot sang är det vanligt i många länder att spela kung för att begära längdmarkering eller avblockering. Vill man spela ut från en färg toppad av KQ och inte vill ha avblockering eller längdmarkering får man spela ut damen.
I Sverige tycks detta vara ovanligt. Jag gick igenom deklarationerna från SM-lag 2016 och hittade tre deklarationer som (om jag förstod rätt) spelar som ovan. Mycket vanligare tycks vara att helt enkelt spela högsta från sekvens och att det inte finns något kort som begär längdmarkering*. Lite ovetenskapligt kollade jag också ett antal deklarationer från Bridge-OS i Wroclaw 2016. Av de 18 jag gick igenom spelade 10 kungen för att begära längdmarkering eller avblockering.
Hur kommer det sig att denna utspelsöverenskommelse är så ovanlig i Sverige?
*) I alla fall inte mot lägre kontrakt.
Vi brukar spela ut Damen då skall du lägga Knekten
om du har den,kan det vara så enkelt.
I Sverige fokuserar vi 98% på budgivning.
Väldigt få har en diskussion om kortspelet.
Där är de flesta undermåliga.
Detta är ju bara ett bevis på hur dåliga vi är på att diskutera och utveckla kortspelet.
Vill minnas att i en intervju i Bridge svarades(av Jenny Wolpert?) på en fråga om skillnaderna över Atlanten just att i Sverige/Europa bjuder man bättre och i USA spelar man bättre.
Ömsesidigt finns det således en hel del kvar att förbättra.
Ett rätt så vanligt knep i Sverige under mina 50 år som spelare har varit ”Journalist mot sang”, alternativt ”Amerikanska”.
Journalist går just ut på det du efterlyser. Finns beskrivet på nätet.
Sätter man ihop Journalist med Attityd, får man Amerikanska. Detta betyder alltså att honnörer är enligt Journalist, medan lågt kort innebär bra färg.
På journalistutspel vill man ha avblockering av högsta kortet (honnörish) eller längdmarkering på ess, och attityd på kungutspel (avblockering av J eller attityd på damen etc).
Så väl som i originalet 1964-65 som i uppdateringen 1976 samt i Rubens och Roslers bok 1988 är det så.