Som tredje svensk valdes Jan Kamras till ny ordförande Europeiska bridgeförbundet (EBL) i juni.
Han tänker inte göra revolution.
Bara nästan.
– Det måste till en förändring, menar Kamras som också gärna ser ett stort mästerskap förlagt till Sverige med Örebro som en tänkbar spelort.

Jan Kamras har suttit med i EBL:s styrelse sedan 2010.
– Det var Svenska Bridgeförbundet som nominerade mig.
Som förbundskapten för det svenska landslaget var Kamras redan ett känt namn och han valdes in i EBL:s exekutiva kommitté.
Kamras, som bodde i USA, då han tog över landslaget vid millenniumskiftet nådde sin största framgång som kapten, vid hemma-EM i Malmö 2004, med ett lag-silver.
– Den positiva kontakt jag etablerat bland spelare har varit viktig när jag väl skulle in i EBL, menar Jan Kamras.

2014 fick han förnyat förtroende i EBL:s styrelse.
Visst kände Kamras att han kunde vara med och påverka, men inte tillräckligt.
– Det är svårt att få gehör bara som styrelsemedlem. Ordföranden har stor makt.
Vad är det då som Jan Kamras vill förändra?
– I EBL har det varit ett förlegat synsätt på ledarskap. Det finns tydliga kulturella skillnader mellan Nord- och Sydeuropa. Syd är mindre demokratisk än i norr. Det är mindre transparens medan man i stället lägger fokus på det fina och eleganta. Här uppe är det ett motsatt synsätt.
Det är just det som Jan Kamras vill förändra
– Det gamla förlegade måste bort. Jag såg bland annat hur det slösades pengar på onödigt långa möten och formaliteter. Jag vill skapa en effektiv organisation.

Trots att Jan Kamras bara suttit vid rodret sedan i början av juni har det redan skett förändringar. Bland annat har ersättningen till styrelsemedlemmar skurits ned eller avskaffats och antalet administrativa kommittéer har mer eller mindre halverats.
– Många kommittéer har funnits av mer eller mindre av politiska skäl. Vi har också tittat över en del representationsresor.
Det låter som kontroversiella beslut och alla är inte helt nöjda med de nya direktiven.
– Det är ingen revolution jag vill få igenom, men jag har varit tydlig med vad jag vill och det redan från början, säger Jan Kamras.
I ett öppet brev, som gick ut till alla förbund, förklarade Kamras hur han vill att det Europeiska bridgeförbundet ska jobba framöver.

För första gången i EBL:s historia fanns tre kandidater till ordförandeposten förutom Kamras själv också sittande ordföranden fransmannen Yves Aubry samt belgaren Marc De Pauw.
Efter ett par röstningsomgångar stod det klart att svenske Jan Kamras skulle bli EBL:s nye ordförande för de kommande fyra åren. Han är därmed den tredje svensk som innehar ordförandeposten efter Carl Bonde på 1960-talet (ordförande både i EBL och WBF) och Nisse Jensen (under 1970-talet).

– Vår huvuduppgift är se till att våra mästerskap genomförs. Vi jobbar med utvecklingsarbete där vi bland annat stöttar mindre nationsförbund på olika sätt och vi jobbar med lag- och regelfrågor.
En målsättning inom EBL är också att öka kompetensen hos tävlingsledarna.
En annan viktig förbundsfråga att jobba med är att motverka fusk. För några år sedan fuskanklagades flera etablerade bridgespelare.
– Vi jobbar för medlemmarna i våra 48 nationsförbund. Största förbunden är Nederländerna och Frankrike med cirka 90 000 medlemmar vardera. I Tyskland ser vi en enorm potential.
Vi satsar 50 000 euro på olika marknadsföringsprojekt som alla kan ta del av.
Ekonomin inom europeiska bridgeförbundet har annars under den senaste mandatperioden inte gått ihop.
– Vår verksamhet finansieras av en årsavgift från nationsförbunden och det ska räcka till de fasta kostnaderna, säger Jan Kamras.
En annan viktig inkomstkälla är de öppna par-mästerskapen.
– De pengarna behövs för att driva olika projekt och för att vi ska kunna satsa på ungdomsverksamheten.

Jag vurmar för juniorerna, inte minst de svenska.
– Men jag är realist. Tyvärr är det en uppförsbacke. Det finns inte en ung person som vill gå en kurs en gång i veckan i ett halvår och börjar fatta efter något år. Ungdomar har inte tålamodet att sitta med gamla gubbar och tanter, säger Kamras som dock välkomnar Minibridge.
– Helt rätt satsning. Du behöver inte veta ett dugg om budgivning. Budgivningen kommer sist. I dag är det precis tvärtom. Pensionärer kan gå kurser, men ungdomar har en helt annan strategi.

Kamras ser gärna att Sverige i en snar framtid återigen blir värd för ett mästerskap.
– En lokal på 1 500 kvadratmeter är egentligen allt som behövs. Vi kommer med en egen stab och utrustning. För en kommun behöver det inte bli så dyrt för det blir ju en hel del intäkter också, säger han.
Kan Örebro bli aktuell som värd för ett Europamästerskap?
– Absolut. Det är dags för Sverige att göra något igen.
Jan Kamras tror att junior-EM i lag 2021 ligger närmast till hands.
Senaste gången Sverige stod som värd var 2004 i Malmö. Ett mästerskap som tyvärr gick kraftigt med förlust.
– Det var inte ett lyckat beslut att slå samman EM-lag med Bridgefestivalen och det sade jag tidigt, säger Kamras som i sin roll som EBL-ordförande också har förmånen att sitta med i Världsbridgeförbundet (WBF).
– Världsbridgen vore inget utan Europa och där kan jag vara med och påverka. Ambitionen är att få till motsvarande förändringar där som i Europa.
Jan Kamras är pensionär (fyller 68 år i oktober), men att vara ordförande i Europeiska bridgeförbundet kräver sin man.
– Jag säljer min tid till europabridgens bästa. Just nu är det tio timmar om dagen, sju dagar i veckan. Annars räknar jag på ett snitt på cirka 75 procent.

Det har snackats om en maktkamp mellan dig och tidigare ordföranden i Svenska Bridgeförbundet Mats Qviberg som satt på posten i 20 år (längst genom tiderna) och som avgick i höstas?
– Någon maktkamp var det aldrig. Jag hade flyttat hem till Sverige 2005 och valberedningen kom upp med mitt namn. Några förbund tyckte att jag kom från ingenstans och föreslog Mats i stället, men det har aldrig varit några problem för mig.
Mats Qviberg satt kvar på sin post och Jan Kamras har under många år suttit i förbundsstyrelsen som vice ordförande.
Hur har du med egna bridgeframgångar?
– Min pappa var extremt duktig bridgespelare och vann lag-SM tre år i rad. Det var en bedrift jag gärna ville upprepa.
Det räckte inte hela vägen även om det började bra med blev guld (2010) så blev det ”bara” silver 2011 och 2012.
– Jag har haft tur att få spela med bra partners och i bra lag, säger Kamras som också har en seger i prestigefyllda Monaco Cavendish 2013 tillsammans med Marion Michielsen, Johan Upmark, Frederic Wrang och Fredrik Nyström efter finalseger mot Irland.
Under 1980-talet spelade Jan Kamras många internationella tävlingar med sin pappa Manfred. Numera anordnas också en minnestävling för att hedra Manfred i Göteborg varje år.

En internationell karriär inom ett råvaruföretag har tagit Jan Kamras runt om i världen och Kamras har under många år bott i bland annat Schweiz och USA.
2005 dog hans fru i cancer. Då valde Kamras att flytta till Sverige.
Här bor han också en del av året, men Jan Kamras har också bostad i Israel.
– Det var ett enkelt beslut. Jag är jude och dessutom vill jag ha ett varmare klimat. Det är roligt att bo i ett land där man inte är i minoritet.
– Det är alltid Israel som är boven i dramat i konflikten med Palestina, oavsett vad som händer. Det är jobbigt att höra och läsa hur Israel beskrivs i svensk media. Sverige har köpt Palestinas förklaringar, menar Kamras som har ett politiskt intresse.
Han gillar också viner.
– Skriv inte vin utan Bourgognevin. Det är viktigt. Jag åker gärna på vinresor.

Jan Kamras ser en snabb utveckling inom bridgen.
– Standarden har ökat enormt. Det är många hel- och halvprofessionella spelare och sponsorer i dag än tidigare. Många nationsmästerskap har också blivit ovissa. Det har också skett en svängning tillbaka till mer naturliga bud, säger Kamras innan det är dags för en ny match i Chairman´s Cup för den nyvalde ordföranden i Europeiska bridgeförbundet.